söndag 30 november 2008
lördag 29 november 2008
Askungen
Har ni någonsin känt det som om ni är en utböling i ett sällskap, där det egentligen är du som är den som verkligen borde vara där. Lite svårt att förklara. Men det kommer nog framgå lite längre fram, vad jag menar. =)
Jag kände så ikväll, och det var en mycket obehaglig känsla måste jag meddela. Min pappa har fyllt 60 år och skulle firas idag. Jag var inte så peppad på att gå dit, men tänkte att det skulle gå bra så länge min brorsa var med. Så klart jag tackade ja. Men så dök det upp någonting som tydligen var viktigare för min bror så han åkte inte upp till sthlm. Vilket betydde att jag skulle gå dit själv, och man tackar ju inte nej i sista sekunden.. Det är ju ändå ens pappa.
Men det var svårare och värre än jag trodde det skulle bli. Och jag kände redan efter några minuter att jag inte borde åkt dit. En av gästerna var förvånad över att jag var där. Och sen sa en annan att åh, är en Bettan här. (Bettan= figurerat namn för mammas namn). Som om det vore något konstigt att jag skulle vara där. Jag har aldrig någonsin lidit eller ens brytt mig om att pappa inte är min biologiska pappa. Han har ju alltid varit min pappa, alltid funnits där och aldrig nånsin gjort skillnad på mig och M. Men det har blivit väldigt påtagligt sedan mina föräldrars separation och när dom träffade nya. Det känns som om det bara är "familjen",(jag, M, mamma och pappa) som fortfarande ser det som att jag är dotter till honom.
Och jag vet faktiskt inte varför jag blir så upprörd och så ledsen över det. Jag är ju ändå vuxen nu. Men det kanske är min identitet som blir rubbad och det är därför jag blir så ledsen. Och det är kanske så det har blivit, jag har blivit "hans ex dotter".
Det var som sagt väldigt svårt att vara där ikväll. Jag vet ju att några av gästerna inte är överförtjusta i mamma. Och jag och mamma är väldigt lika, som många säger, vi är en och samma person.
Sen påpekade man vid flera ggr att det var synd att M inte kunde komma. Och visst det var väldigt tråkigt. Jag hade gärna velat ha honom där.
Man pratade om honom som om han var guds gåva till verkligheten. Han är så duktig så duktig, och ja, det är han. Han har haft jättejobbigt, men kommit ur det är jätteduktig på det han gör. Men blev liksom lite för mycket. Han var ju inte där...
Hörde tom hur man pratade om man diskuterade mig och M i köket. Att han minsann är precis lika duktig som jag, bara att han inte är teoretiker. Är det någonsin någon som har tvivlat på det? Dock så är det den som peppat och hjälpt honom mest, är den som hela tiden hamnar i dålig dager och dagligen får höra glåpord.
Är medveten om att jag bytte ämne väldigt drastiskt, men jag är trött på att man inte ser vem det är som faktiskt går på knäna för att allt ska bli bra. Utan bara spottar på personen och påpekar hur personen ser ut eller vad denne gör/inte gör.
Man är även jävligt duktig på att påpeka hur dåligt inflytande denne person har på mig. Och hur fan jag kan vilja flytta dit, för att ta hand om personens "saker", när denne inte är hemma.
Till er säger jag bara, ta er i rumpan!! Hon är den enda som faktiskt bryr sig om mig, och den som håller mig över ytan!
Jag kände så ikväll, och det var en mycket obehaglig känsla måste jag meddela. Min pappa har fyllt 60 år och skulle firas idag. Jag var inte så peppad på att gå dit, men tänkte att det skulle gå bra så länge min brorsa var med. Så klart jag tackade ja. Men så dök det upp någonting som tydligen var viktigare för min bror så han åkte inte upp till sthlm. Vilket betydde att jag skulle gå dit själv, och man tackar ju inte nej i sista sekunden.. Det är ju ändå ens pappa.
Men det var svårare och värre än jag trodde det skulle bli. Och jag kände redan efter några minuter att jag inte borde åkt dit. En av gästerna var förvånad över att jag var där. Och sen sa en annan att åh, är en Bettan här. (Bettan= figurerat namn för mammas namn). Som om det vore något konstigt att jag skulle vara där. Jag har aldrig någonsin lidit eller ens brytt mig om att pappa inte är min biologiska pappa. Han har ju alltid varit min pappa, alltid funnits där och aldrig nånsin gjort skillnad på mig och M. Men det har blivit väldigt påtagligt sedan mina föräldrars separation och när dom träffade nya. Det känns som om det bara är "familjen",(jag, M, mamma och pappa) som fortfarande ser det som att jag är dotter till honom.
Och jag vet faktiskt inte varför jag blir så upprörd och så ledsen över det. Jag är ju ändå vuxen nu. Men det kanske är min identitet som blir rubbad och det är därför jag blir så ledsen. Och det är kanske så det har blivit, jag har blivit "hans ex dotter".
Det var som sagt väldigt svårt att vara där ikväll. Jag vet ju att några av gästerna inte är överförtjusta i mamma. Och jag och mamma är väldigt lika, som många säger, vi är en och samma person.
Sen påpekade man vid flera ggr att det var synd att M inte kunde komma. Och visst det var väldigt tråkigt. Jag hade gärna velat ha honom där.
Man pratade om honom som om han var guds gåva till verkligheten. Han är så duktig så duktig, och ja, det är han. Han har haft jättejobbigt, men kommit ur det är jätteduktig på det han gör. Men blev liksom lite för mycket. Han var ju inte där...
Hörde tom hur man pratade om man diskuterade mig och M i köket. Att han minsann är precis lika duktig som jag, bara att han inte är teoretiker. Är det någonsin någon som har tvivlat på det? Dock så är det den som peppat och hjälpt honom mest, är den som hela tiden hamnar i dålig dager och dagligen får höra glåpord.
Är medveten om att jag bytte ämne väldigt drastiskt, men jag är trött på att man inte ser vem det är som faktiskt går på knäna för att allt ska bli bra. Utan bara spottar på personen och påpekar hur personen ser ut eller vad denne gör/inte gör.
Man är även jävligt duktig på att påpeka hur dåligt inflytande denne person har på mig. Och hur fan jag kan vilja flytta dit, för att ta hand om personens "saker", när denne inte är hemma.
Till er säger jag bara, ta er i rumpan!! Hon är den enda som faktiskt bryr sig om mig, och den som håller mig över ytan!
tisdag 25 november 2008
Orken rinner ur mig för varje gång jag lyssnar, och jag lyssnar många ggr
Jag älskar den här låten, vilket gör att jag kan lyssna gång på gång på gång. Men idag känns det som att för varje gång som sången startar om, så rinner orken ur mig. Vet inte vad det är. Hennes röst är helt underbar, men lite sorglig. Kanske det som gör att man känner sig nere.
Problemet med bloggar är att vem som helst kan läsa. Inte för att det är någon nyhet.. =) Men det har slagit mig den senaste tiden. Man vill censurera sig själv lite. Att människor som man inte känner ska veta hur man tänker och känner innerst inne. Men om man känner så kanske man helt inte ska skriva blogg.. =)
Jag har kommit till en insikt. Mitt liv kommer ändras ganska snart. För som det är nu kan man inte ha det. SÅ nya livet.. HERE I COME!!
måndag 24 november 2008
tjo tjim och inget annat
Nu har jag inte skrivit på väldigt länge. Vet inte vad det är som gör att jag är så seg på att skriva. Känns bara som att det tar emot ibland. Att man har så mycket annat att tänka på att blogger kommer på efterkälke.. Men nu är det friska tag igen. =)
Jag var marskalk i Stadshuset förra fredagen. Jag var superduper tjusig i min nya balklänning. Det var verkligen superskojigt att jobba. Jag ska definitivt göra det någon mer gång. Man får ju en speciell känsla att jobba i stadshuset på en sån tillställning. Man får gå ner för trappan. Och äta i gyllene salen. Och sen dansa runt i blåhallen. Nästan som om man vore på nobelmiddagen.. =)
Vad har annars hänt? Hmm.. Inte så mycket. Varit en del saker att fixa med i CLM. Men det är ordnat det mesta. Nu återstår bara att få tillbaka mina nycklar. Jag blir sjukt irriterad när jag lämnar mina nycklar till en person och sen så har nycklarna (av olika anledningar, bra och dåliga) vandrat vidare. Och nu får jag ringa runt och fråga var dom är. Varför meddelar man inte mig att man har dom????
Och att det verkar som världens mest naturliga grej, för att man "behöver" dom. Den enda som behöver dom och ska ha dom, det är jag..
Jag var marskalk i Stadshuset förra fredagen. Jag var superduper tjusig i min nya balklänning. Det var verkligen superskojigt att jobba. Jag ska definitivt göra det någon mer gång. Man får ju en speciell känsla att jobba i stadshuset på en sån tillställning. Man får gå ner för trappan. Och äta i gyllene salen. Och sen dansa runt i blåhallen. Nästan som om man vore på nobelmiddagen.. =)
Vad har annars hänt? Hmm.. Inte så mycket. Varit en del saker att fixa med i CLM. Men det är ordnat det mesta. Nu återstår bara att få tillbaka mina nycklar. Jag blir sjukt irriterad när jag lämnar mina nycklar till en person och sen så har nycklarna (av olika anledningar, bra och dåliga) vandrat vidare. Och nu får jag ringa runt och fråga var dom är. Varför meddelar man inte mig att man har dom????
Och att det verkar som världens mest naturliga grej, för att man "behöver" dom. Den enda som behöver dom och ska ha dom, det är jag..
fredag 14 november 2008
Nej nej nej!!
Why Sweden, why?
Jag har inte följt Idol så mycket iår. Det har kommit andra saker i vägen, eller så har tvn helt enkelt varit bokad till andra tv-program. Men jag har iaf hängt med så mycket att jag har vetat vilka som deltar och fått lite uppfattning om dom.
Och idag, när jag för en gång skull verkligen fick se programmet, så åkte fel kille ut!!!
Robin Ericsson var så sjukt mycket bättre än flera av dom andra deltagarna. Han imponerade verkligen på mig. Och shit vad bra han såg ut idag! Fick allt en liten "aha"-upplevelse när han stod där i ny frisyr och kostymen.. =)
Det var verkligen tråkigt att svenska folket inte såg och framför allt hörde hur bra han verkligen är.
torsdag 13 november 2008
WOHO.. 900!!
Jag har haft mer än 900 besökare sedan jag satte in räknaren.. =)
Tack alla ni som har läst, läser och kommer läsa.
Tack alla ni som har läst, läser och kommer läsa.
söndag 9 november 2008
Rödvin och hoppborg!
Igår var det Data-sektionens jubileums slutfest.. (Krångligt att skriva).
Det var urtrevligt. Karibiskt tema med live musik och grejer. Det var bra mat och en oerhört bra stämning. Men som grädde på moset, när vi kom ut från middagen, så hade de ordnat en hoppborg, inomhus! Jag som har såna problem med mina fötter, kan ju inte hoppa utan att stuka fötterna, så jag kröp in och satte mig med dom andra som inte orkade hoppa. Sen låg vi där på i hoppborgen och tittade i taket och filosoferade, medans andra studsade. Om man blundade så kunde man nästan föreställa sig att man va på en båt.. =)
Men som sagt, jag hade superskoj.
Det var urtrevligt. Karibiskt tema med live musik och grejer. Det var bra mat och en oerhört bra stämning. Men som grädde på moset, när vi kom ut från middagen, så hade de ordnat en hoppborg, inomhus! Jag som har såna problem med mina fötter, kan ju inte hoppa utan att stuka fötterna, så jag kröp in och satte mig med dom andra som inte orkade hoppa. Sen låg vi där på i hoppborgen och tittade i taket och filosoferade, medans andra studsade. Om man blundade så kunde man nästan föreställa sig att man va på en båt.. =)
Men som sagt, jag hade superskoj.
fredag 7 november 2008
Free at last!
Jag har varit på Hälsomässan idag. Det var spännande och intressant, men inte som jag hade trott. Trodde det skulle vara mer träning och sådant. Men men, det var som sagt trevligt. Prövade massa äckliga drycker och grejer. =)
Nu har dom andra lämnat lägenheten för att åka till Ullared. Så jag och Bonnie är ensamma.. =)
Kan inte säga att hon stör mig särskilt mycket. Hon sover mest, sen vill hon gå ut lite då och då. Mormor var orolig att jag inte skulle kunna sköta hunden en dag. Men jag är ju van vid hundar, jag har ju alltid varit omgiven av massa hundar. Jag vet att man måste mata och rasta... =)
Nu har dom andra lämnat lägenheten för att åka till Ullared. Så jag och Bonnie är ensamma.. =)
Kan inte säga att hon stör mig särskilt mycket. Hon sover mest, sen vill hon gå ut lite då och då. Mormor var orolig att jag inte skulle kunna sköta hunden en dag. Men jag är ju van vid hundar, jag har ju alltid varit omgiven av massa hundar. Jag vet att man måste mata och rasta... =)
onsdag 5 november 2008
Hem ljuva hem =)
Jag vill verkligen åka hem nu. Jag inser det ju längre dagen går. Det som började som en halvkaotisk dag, har du övergått till en helkaotisk kväll.
Jag är CLubMästare, jippie jippe, jätte skoj. Men just nu är det inte så jätte skoj, och tuttinuttigt.
Jag klagar inte på folk. Men det är mer än en grej som har helt knasat upp sig för mig idag, angånde CLM. Bagateller, småsaker och skit. Men det är fasen så stora grejer när man sitter här helt själv, och inte en jäkel verkar bry sig. Jag har en fest som antagligen, med största sannolikhet kommer bli inställd, jag måste fixa folk som ska vara ansvariga på lördag och JAG sitter med 125 förbannade märken som JAG gjorde till den troligen inställda festen. Lugnt tänker ni, det är ju bara att lämna ut märkena vid senare tillfälle, vilket är oerhört svårt när det står datum på dom.. =)
Ta det lugnt, kära moder och fader, jag vet att vi har diskuterat detta mer än en gång. Och det är faktiskt inte så allvarligt som det låter. Det är bara att om jag ska göra allt själv, då kan man räkna bort mig. Så är det bara.
Jag är CLubMästare, jippie jippe, jätte skoj. Men just nu är det inte så jätte skoj, och tuttinuttigt.
Jag klagar inte på folk. Men det är mer än en grej som har helt knasat upp sig för mig idag, angånde CLM. Bagateller, småsaker och skit. Men det är fasen så stora grejer när man sitter här helt själv, och inte en jäkel verkar bry sig. Jag har en fest som antagligen, med största sannolikhet kommer bli inställd, jag måste fixa folk som ska vara ansvariga på lördag och JAG sitter med 125 förbannade märken som JAG gjorde till den troligen inställda festen. Lugnt tänker ni, det är ju bara att lämna ut märkena vid senare tillfälle, vilket är oerhört svårt när det står datum på dom.. =)
Ta det lugnt, kära moder och fader, jag vet att vi har diskuterat detta mer än en gång. Och det är faktiskt inte så allvarligt som det låter. Det är bara att om jag ska göra allt själv, då kan man räkna bort mig. Så är det bara.
A new president
Det blev minsann Obama iaf. Otroligt. När jag gick och la mig var det ett visst övertag för honom. Skoj tycker jag. Jag har en känsla av att han kommer att bli en toppen president.
Jag hade lite småsaker som jag hade behövt fixa idag. Men varför göra någonting idag, som man helt enkelt kan göra imorgon? Inget att stressa upp sig för .. =)
Jag skulle vilja åka hem nu. Alltså ner till Berget. Jag är lite trött på avgaser och sånt. Vill ner och gulla med hundarna. Men men, snart så blir det väl hemfärd. Vore skoj om det blev innan jul bara..
Jag hade lite småsaker som jag hade behövt fixa idag. Men varför göra någonting idag, som man helt enkelt kan göra imorgon? Inget att stressa upp sig för .. =)
Jag skulle vilja åka hem nu. Alltså ner till Berget. Jag är lite trött på avgaser och sånt. Vill ner och gulla med hundarna. Men men, snart så blir det väl hemfärd. Vore skoj om det blev innan jul bara..
Election
Nu är det valvaka för hela slanten. Jag har tittat en stund, men va sjutton klockan är ju mitt i natten. Det är dags att sova!
Jag hoppas att det blir Obama, men känner mig inte så säker på att det blir så. Känsla av att McCain kommer som ett ånglok och bara kör om honom nu. Men det återstår att se. Spännande blir det iaf tycker jag.
Inte för att jag är så intresserad i vanliga fall. =)
Jag hoppas att det blir Obama, men känner mig inte så säker på att det blir så. Känsla av att McCain kommer som ett ånglok och bara kör om honom nu. Men det återstår att se. Spännande blir det iaf tycker jag.
Inte för att jag är så intresserad i vanliga fall. =)
tisdag 4 november 2008
Nattinlägg
Halloo
Jag sov halva dagen idag, och därför kan jag inte stänga mina små ögonlock och sova. Så då tänkte jag att vad sjutton, lika bra att skriva ett litet inlägg här.
Jag har haft det här datumet(eller det blir gårdagens datum), 3november i huvudet en lång tid. Jag har till och med antecknat det i min kalender. Men när dagen väl kom så hade jag inte en tanke på vad det var för datum. Inte fören runt 22. Då slog det ner som en blixt från klar himmel. Det är den 3 november idag!!
I dag är det 1 år sedan mitt livs kärlek dog. Det känns konstigt att jag har levt ett helt år utan henne. Hon som alltid funnits i mitt liv. Eller det känns iaf som om hon gjort det. Jag minns så väl när mamma kom till Lekis med henne. Jag var 6 år och var så himla stolt när dom andra barnen blev avundsjuka. Det är få förunnat att få ha en hund så länge. Men jag är självisk, jag struntar i att vi fick ha henne längre än många andra får ha sina hundar. Jag vill att hon ska finnas här, nu och för alltid!!!
Jag säger som jag viskade i hennes öra när det var över:
Iris, du var mitt hjärtegryn, nu har du farit till skyn!
Musical's Mississippi Queen 1993-03-13 / 2007-11-03
Jag sov halva dagen idag, och därför kan jag inte stänga mina små ögonlock och sova. Så då tänkte jag att vad sjutton, lika bra att skriva ett litet inlägg här.
Jag har haft det här datumet(eller det blir gårdagens datum), 3november i huvudet en lång tid. Jag har till och med antecknat det i min kalender. Men när dagen väl kom så hade jag inte en tanke på vad det var för datum. Inte fören runt 22. Då slog det ner som en blixt från klar himmel. Det är den 3 november idag!!
I dag är det 1 år sedan mitt livs kärlek dog. Det känns konstigt att jag har levt ett helt år utan henne. Hon som alltid funnits i mitt liv. Eller det känns iaf som om hon gjort det. Jag minns så väl när mamma kom till Lekis med henne. Jag var 6 år och var så himla stolt när dom andra barnen blev avundsjuka. Det är få förunnat att få ha en hund så länge. Men jag är självisk, jag struntar i att vi fick ha henne längre än många andra får ha sina hundar. Jag vill att hon ska finnas här, nu och för alltid!!!
Jag säger som jag viskade i hennes öra när det var över:
Iris, du var mitt hjärtegryn, nu har du farit till skyn!
Musical's Mississippi Queen 1993-03-13 / 2007-11-03
måndag 3 november 2008
Är du mör än tjockis?
Börjar inlägget med en stor gäspning!
Jag gör inte särskilt mycket ansträngande grejer, så egentligen borde jag inte gäspa. Men nu gör jag nog ingenting annat än att gäspa.
Datasektionen på KTH fyller 25år i år, så dom har just nu en jubileums-vecka, med massa evenemang. Och kick-offen för veckan var en stor banquett i skyddsrummet, vid münchenbryggeriet. På den banquetten jobbade jag i lördags. Vet inte om det var så krävande egentligen, det var "riggning", dukning, servering, avplock och städning. Men jag är helt mörbultad. Igår när jag vaknade hade jag ont i varenda led i hela kroppen. Ända ut i fingertopparna! Men men, gästerna verkade ha trevligt, och det var faktiskt det som var det viktigaste. Men det blev sent. Jag var inte hemma fören vid kvart i 5 på morgonen. Är man party-pingla så är man =)
Jag gör inte särskilt mycket ansträngande grejer, så egentligen borde jag inte gäspa. Men nu gör jag nog ingenting annat än att gäspa.
Datasektionen på KTH fyller 25år i år, så dom har just nu en jubileums-vecka, med massa evenemang. Och kick-offen för veckan var en stor banquett i skyddsrummet, vid münchenbryggeriet. På den banquetten jobbade jag i lördags. Vet inte om det var så krävande egentligen, det var "riggning", dukning, servering, avplock och städning. Men jag är helt mörbultad. Igår när jag vaknade hade jag ont i varenda led i hela kroppen. Ända ut i fingertopparna! Men men, gästerna verkade ha trevligt, och det var faktiskt det som var det viktigaste. Men det blev sent. Jag var inte hemma fören vid kvart i 5 på morgonen. Är man party-pingla så är man =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)