tisdag 30 november 2010

Hade världens konstigaste dröm

Jag drömde inatt att jag hade fått låna mammas volvo kombi. Jag hade hämtat den i Sverige och åkte tillbaka till Irland för att packa ihop alla mina saker här. Men av någon anledning hade jag tydligen inte haft så mycket att packa in i bilen, för jag använde aldrig bakluckan.
För hade jag gjort det så hade jag märkt att våran gamla Rudolf satt i bakluckan. Och där hade han ju suttit i nästan en vecka, detta upptäckte jag någonstanns på vägen tillbaka till Sverige.

Så stackars Nalle hade suttit i bakluckan i en vecka utan att jag märkt något. Av någon anledning så låg det en hundmat säck där, så han hade på nåt vänster hushållit och klarat sig. Men hur han klarade sig under de kalla nätterna var otroligt.

Vad kan detta betyda? Varför drömmer jag att vår stackars 9åriga labbe sitter inständ i backluckan på mammas kombi? Och jag inte ens märker något. Och till saken är att Rudolf är inte liten direkt..
Rudolf (Nalle) som valp

söndag 28 november 2010

Stackars elefant

Såg precis ett inslag på aftonbladets hemsida om en stackars elefantunge som hade ramlat ner i ett dike och fastnat. Så han låg upp och ner på rygg som en sköldpadda och kunde inte komma upp.
Det är inget hemskt inslag utan man ser hur ortsbefolkningen försöker hjälpa ungen.
Det roliga är hur aftonbladets berättare säger att den utmattade elefantungen klarade sig "nästan oskadd". Det betyder ju att det blev skadad, då vill man ju veta hur det blev skadad. Stukade den ett ben, eller fick den skrapsår?

Den ser iaf inte särskilt skadad ut, men kolla gärna på videon.

lördag 27 november 2010

Den bittra sanningen

Idag har varit en av dom segaste lördagarna jag varit med om. Kan inte riktigt säga vad det är som gör att det känns så tråkigt, det bara är det.
Sen har jag några som sitter på undervåningen som kollar på tv/spelar tvspel/spelar bort pengar på nätpoker eller vad dom nu håller på med. Saken är iaf att det fnissas och gapas oavbrutet. Vilket gör att denna bittra gamla nucka inte kan sova...

Här bjuder jag iaf på en bild på hur jag ser ut just nu. Som ni ser, bitter och sur som ättika.

fredag 26 november 2010

Alltid rädd att göra bort mig

Jag är en mes. Eller jag tycker iaf själv att jag är det. Har haft ångest hela dagen efter gårdagens inlägg.. Pratade med mamma, och hon tyckte fjortis videon var horribel. Och ja, det är den ju. Men det är ju tack och lov inte så jag pratar eller uttrycker mig i vanliga fall. Och det hoppas jag att ni läsare förstår. Så vad är jag rädd för? Måste ju bjuda på sig själv ibland.

onsdag 24 november 2010

kommentera gärna och skriv vad ni vill läsa om..

tisdag 23 november 2010

Det här ska ju vara en positiv blogg

Så positiva saker bör skrivas.

Vad vill ni läsa om?

måndag 22 november 2010

Dublin, mon amor?

Jag gillar Irland och Dublin oerhört mycket. Irländarnas mentalitet är underbar och välkomnande. Men, som med alla stora städer så finns det självklart massa rötägg.
Det känns som om Irland och Dublin inte är kompatibla. Som om de inte ens skulle finnas i världsdel. Och mina kära läsare, missförstå mig inte, jag gör inte en generalisering just utan det är mer en fundering.

När jag tänker på Irland, då ser jag: gröna små leuprechauns, jag ser öl (läs Guinness) flöda, positiva och sjungade människor på pubarna. Jag ser små fluffiga får, vitmålade hus med halmtak och åsnor med lurviga öron. Allt är som en enda stor idyll.

Och när jag tänker på Dublin, nu efter att ha bott här ett tag: regn, grått, hemlösa människor, drogpåverkade människor, tiggare och knackers.
Men jag ser också oerhört billig shopping, pubar i varenda gathörn, en 122m hög spira som ingen vet riktigt vad den ska vara bra till och jag ser glada människor.

Allt är inte grått i Dublin, det är inte det jag menar. Men staden matchar inte med det jag vill att Irland ska vara.
Vilket jag och en vänninna, A, bittert fick uppleva i fredags.
På Dublins största gata blev vi (A, jag klarade mig) rånade och det slutade med att A blev misshandlad. Det här av två tjejer, på Dublins största gata, när Polisen eller Garda som dom heter här, stod 50-60m bort. Och det skrämmer mig, att även om jag gapade och bad om hjälp så kom dom inte till undsättning. Dom är ju där för att beskydda befolkningen..

Men, jag ger inte upp angående den här ön än. Men jag kommer vara riktigt skraj att vara ute under kvällstid inne i Dublin kan jag erkänna.

Bild på A