Jag kan känna att hösten gör att man blir lite deppig. Varför är det så egentligen? Borde inte man bli laddad på hösten? Det är chans till nystart i livet. Jag känner att det är ganska grått i mitt liv just nu, av lite olika anledningar. Men det var inte förens några av de nya bekantskaperna i mitt liv började fråga saker om mitt liv, som jag insåg hur tråkig jag måste vara.
Jag lever ett ganska enformigt liv, vilket jag trivs med. Men jag träffar inte så många av mina kompisar, jag är mest hemma. Det beror främst på att jag har ju faktiskt bara en kompis här nere. Och den stackarn ska inte behöva umgås med mig hela tiden. ;)
Resten av mina vänner har jag ju faktiskt i Sthlm. Och där är jag ju inte varje dag. Men det är oerhört skönt att veta att dom finns där för mig när jag behöver dem. Det finns tre personer som står ut lite extra. Tre personer som har funnits där i vått och torrt. De två första är mina studentbacken-systrar. Den tredje som är den jag saknar mest är S. Utan henne är det inte kul. ;)

Ännu ett tåg-inlägg

Men herregud, vad är det för fel på tågresenärerna nu för tiden? Måste man se knasig ut? Nu menar jag inte att jag är vackrare än nån annan. Men ibland undrar man hur folk tänker när dom går utanför dörren och ser ut som 'hej kom och hjälp mig'. Nu på vägen hem från sthlm så har jag stött på en kille som hade byxorna under hakan och en sidbena som började strax ovanför örat..
Vad är detta? Är det fel på folk, eller har mina värktabletter gjort mig till en stilpolis?

Sitter på tåget upp till sthlm. Skulle in och handla en pocketbok, men det var massa långsamma gamlingar innan mig i kön. Så fanns ingen möjlighet att handla utan att missa tåget.. Så nu sitter jag och stirrar på den sovande spanjoren som sitter mitt emot mig. Inget ont, men alla spanjorer är inte snygga inser jag. Bruna manchesterbyxor, brun polotröja och brun rutig pullover är inte nåt en ung kille ska ha! Nej tack. Nu ska jag återgå till stirrandet, nåt fint måste finnas bakom allt det bruna. ;)

Stockholm i mitt hjärta..

Imorgon bär det iväg till Stockholm. Jag har lite ärenden och ska passa på att träffa mina kompisar.
Tjoho tjoho. Ska bli superskoj. Och med tanke på att jag har haft en mördande tandvärk den senaste vecka, så ska det bli skönt att med nylagad tand åka upp till sthlm, och tänka på nåt annat ett tag.

Regnet det bara öser ner

Livet kan vara roligare än såhär. Regnet öser ner och det är mulet och grått. Men man ska inte klaga. Det är snart dags för vintern och snön. Då blir allt ljusare och roligare.

Jag var i Uppsala igår för att hjälpa till och "lära" ut hur man bäst tejpar Melkers mopsöron. Jag hoppas innerligt att jag kunde hjälpa. Men jag tror iaf att jag gjorde lite nytta. Jag blev ju iaf omnämnd i hans blogg, och det är ju inte fy skam. Och eftersom Therese inte hade några bilder på mig, från gårdagen(tack och lov. haha), så tog hon bilder som togs i somras. Då jag, mamma och alla mopsarna var uppe i Östervåla och hälsade på. När jag såg bilderna kunde jag inte låta bli att skratta. Därför har jag fräckt lånat dom av Therese och Melker. Men jag bara kände att jag var tvungen att visa dom. För en gång skull är jag inte den knubbigaste på bilden. Men jag tror inte Rutan har något emot att jag säger det. =)



Jag och Rut

Johan med Rut och jag med Melker

It's all over! Mässan alltså =)

Nu är Stockholm Beer&Whiskey-Festival över för i år. Det var med blandade känslor som jag packade ihop mig och åkte hem vid 19 idag, när mitt pass var slut.
Det har varit så himla kul att jobba även i år. Jag har ju ändå jobbat 6 av 6 dagar. Vilket också ledde till känslan att det Äntligen var över. Jag har jobbat 6 dagar, dock inte i en följd, på mässan. Vilket märks på mina fötter. Jag hade så ont i mina fötter idag att jag bara ville gråta. Och när jag väl kom hem och satte mig på sängen, så kunde jag inte resa mig. Eller resa på mig kunde jag, men visste inte hur jag skulle kunna gå. =)
Men oavsett onda fötter och vresiga människor är det återigen årets höjdpunkt. Det är så jäkla roligt!! Och värt varenda minut. =)

Tänkte också lägga upp en bild på Tyras pojkar. Jag har ju varit hemifrån i snart 2 veckor och när jag åkte var dom ju bara några dagar. Nu har dom ju blivit stora killar och öppnat ögonen.
Dock krånglar det med uppläggningen och storleken. Men tryck på bilden så ser ni båda pojkarna.

Jag lever. Inte för att jag har något extraordinärt att berätta. Men jag lever iaf =)
Det har varit mycket den senaste tiden, och bloggen har kommit i efterhand. Om det inte märks. =) Ska försöka skriva lite mer frekvent.

Jag har upplevt 4th of july!! Det var en kul upplevlse, vi ar ju inte riktigt sa noga med var nationaldag. Men nastan alla bar trjor med amerikanska flaggan pa och liknande. Det har varit en san otrolig varme har under den tiden jag varit har. Nu borjar det att bli lite svalare, vilket ar otroligt uppskattat.

Jag lever!

Jag e sa ledsen att jag inte har skrivit tidigare! Sorry S, tack for paminnelsen. Som ni marker sa ar jag inte i Sverige, eftersom jag saknar de tre sista bokstaverna i alfabetet. Sa det ar nog bast att skriva pa engelska.

I'm in the US at the moment, and will be here for 2 more weeks. I1m having so much fun right now, but I guess I have to tell you later. Have to go.

By the way. Sabina, I'm so sunburnt, that I can't sleep at night.. hahaha

Bikinihets

Jag som oftast inte brukar oroa mig allt för mycket inför beachen varje år, oftast med anledning att jag vet att det är så här jag ser ut, och det är lite sent att ändra på i sista sekunden.
Men nu har jag gått in i ultra hets. Jag har gjort upp en liten planering som jag följer. För runt den 20 juni måste jag vara fit for fight =)

Ska gå från det här:
Till det här:

Tror ni jag klarar det?

OBS!
Det är inte jag på någon av bilderna. Och jag hoppas innerligt att ingen tar illa vid sig. Det är inte min mening.

Welcome

Hej hallå.. Såg att det var en från Storbritanien som har varit inne och läst på bloggen. Om personen kommer tillbaka, och kan läsa svenska.. HEJ HEJ =)

Talang (Sweden got talent) 2009 Men sjunger

Detta är för dig S.. =)

Min väska är hemma!!

Igår händedet något helt otroligt. En kille från Arlanda ringde runt 22.30 och berättade att de troligen hade fått in min väska. Den hade dykt upp under dagen hos dom. Jag åkte till Wien den 9april, och väskan har alltså varit på vift sedan dess. Han var lite chockad över att det inte fanns någon som helst information om vart väskan har varit i 1½månad. Men att det var konstigt att man inte hittat den tidigare och kontaktat mig eftersom det satt minst 2 namnbrickor med mitt namn på väskan. Och för att väskan är väldigt lätt att känna igen.. Så meddelade han att den skulle skickas med flyg ner till Landvetter och att den skulle bli hemskickad till mig.
När jag kom hem från jobbet kl 13, så hade Landvetter inte hört av sig ännu. Lite lätt panik utbröt i mitt huvud, jippie ytterligare en flygtur som väskan kunde försvinna på. Min kära moder tog då och försökte att få tag på SAS på Landvetter för att se om de hade fått den. Först lät det lite tveksamt. Kvinnan vi pratade med hade aldrig varit med om att det funnits så mycket rapporter och information om en borttappad väska. Det var flera sidor med rapporter som hon var tvungen att gå igenom för att kunna ge oss ett svar. Men så till slut, så meddelade hon att väskan stod där hos dom. Den hade fått stå inne i cockpit, så piloten hade haft hand om den. =)
Och så runt 17 idag så kom den äntligen hem!!!! Fick åka taxi och allt.. haha.. Låter som om jag pratar om ett barn. Men gud vad skönt att få tillbaka väskan. Det var det ingen som trodde skulle ske. Det konstiga är verkligen att ingen har någon som helst information om vart den har varit i 40dagar. Det var ingen som hade öppnat den, för att den hade på sig den genomskinliga plastpåse som jag hade satt på den när den blev inlämnad den 9:e.

Så vad som hände lär jag aldrig få veta. Men jag är lycklig att den är tillbaka.. =) Nu kan jag ju åka iväg någonstans Väskan är ju packad och klar.. =)

"Världs-trean" blev BIR

Canelen och mamma är dom till höger om mannen. Mamma är den som håller på att blåsa bort =)

I söndags var vi på hundutställning hela dagen. Det blåste som fasen och var mulet och kallt. Men det var värt alltihopa.
Canelen, vår "världs-trea"(hon blev trea på världsutställnigen förra året, då är hon väl världs-trea?), blev BIR och fick ett Cert. För er som inte är så inne på hundar som jag är så är BIR- Bäst i Rasen. Så det var helt klart värt att sitta där och frysa hela dagen.

Jag vill ju blogga

Det är som om jag drar mig för att blogga. Vet inte vad det är. Kanske bara skulle släppa allt och gå "bananas" och skriva lite vad som helst, när jag vill. Då kanske jag skulle kunna komma med massor med inlägg.

Idag så bestämde jag mig, jag ska till Australien! På ett eller annat sätt. =)
Satt nämligen på lektion idag och det var ett jäkla tjafsande på mina små elever. Efter att dom hade diskuterat vart i världen som det var enklast att ta körkort på (helt onödig diskussion om man frågar mig), kom dom fram till vart dom ville bo. Och jag sa att jag minsann ska flytta till Australien, gifta mig med en snygg aussie farmer och leva lyckligt i alla mina dagar.. Alla tyckte det var en sjukt bra idé, så nu är jag ju tvungen att göra det. Vill ju inte att dom ska kunna söka upp mig och upptäcka att jag inte höll vad jag sa att jag skulle göra.. haha..
Det här kommer att bli superbra..

Wien wien wien och sen lite bagage på det.

Nu har jag ju varit lite seg med uppdateringar på bloggen. Jag faller lite i glömska verkar det som. =)
Det har hänt massor sedan sist. (Vilket iof inte är så konstigt..)

Jag åkte på en sista sekunden-resa, milt sagt, till Wien över Påsken. Jag bestämde och bokade alltihopa två dagar innan. Men det är väl så livet ska vara, lite spontanitet? Jag tänkte att va sjutton, varför inte möta upp mina ny vunna australiensiska vänner, som skulle anlända dit på torsdagen Så jag bokade flyg, packade min lånade väska och åkte till Landvetter på torsdagsmorgonen. Flög till Köpenhamn och satt där i 10h innan planet till Wien skulle gå. 21.55 landade en glad och uppspelt Céline på Wiens flygplats och rusar mot bagageutlämningen. Vilket hon inte hade behövt göra. För det dök nämligen inte upp någon väska... Där stod jag som ett fån och hoppades att dom bara var lite sega med att få upp min väska på bagagebandet. Men när alla andra passagerarna hade fått sina väskor och jag stod ensam, så insåg jag att väskan med största sannolikhet inte skulle dyka upp.
Så jag spenderade 4dagar i Wien utan mitt bagage. Vilket faktiskt gick bra mycket bättre än jag hade trott. Fick ju köpa det allra nödvändigaste, men kunde ju inte köpa allt för mycket, var ju tvungen att inte köpa för mycket. Annars skulle jag ju inte få med det i handbagaget.

Jag hade trots allt en jättetrevlig vistelse med tjejerna. Vi var runt på massor av Wiens turist-attraktioner och museum. Spanska ridskolan var en otrolig upplevelse, även för den som inte är så himla hästintresserad.
Jag hade gärna stannat mycket längre. Det var så himla vackert och varmt.
Nu är det mer än 2veckor sedan jag åkte dit, och bagaget har fortfarande inte dykt upp. Problemet är ju att man packade det bästa man hade, Wien är ju ingen "slafs-stad". Men men, allt går att ersätta.
Det kommer att läggas upp bilder från vistelsen, men jag har ju ingen USB-sladd till kameran(ligger i bagaget), och den går inte att beställa fören efter den 15/5. Så bilder kommer om några veckor. =)

Gissa vems rum som är bakom den här väggen.....

"Det är inte flickan på bilderna som köpt tavlorna"

Några bilder från den senaste tiden.

Jag har ju köpt en kamera. Och tar kort så fort jag får möjlighet. Men glömmer att lägga ut någonting här på bloggen. Så jag mjukstartar med två kort. =)

Jag var nere i GBG för att möta två av mina favvosar, M och S. Det är ingen höjdar bild på dom, tyvärr. Men det är lite så här dom är. Inte att dom är i profil, utan positiva och pratiga hela tiden.


Detta är dock inte min fot, så kan inte ta åt mig någon ära för den. Men det är en kompis fot. =) Vi var på tatueringsmässa, och hon hade sagt att hon egentligen inte ville följa med, för då skulle hon säkerligen tatuera sig. Och såklart var det vad som hände. Men fint blev det iaf. Föresten, "Que sera sera" betyder ungefär "Det som ske, det sker.".

Mitt liv har varit knasigt den senaste tiden

Jag är så fascinerad att folk är intresserade av att följa min blogg. Det är ju inte siktigt så jag bara spottar ut inlägg =)
Men jag uppskattar det oerhört mycket. Det har hänt så himla mycket den senaste tiden, att jag knappt kommer ihåg allting. Får nästan ta det i punktform:

*I onsdags (tror jag det var), upptäckte jag att Kola(min 10månaders mopsvalp), var väldigt röd i öronen. Sen lite senare på kvällen såg man att hon hade svullnat upp lite och att öronen var väldigt tjocka. Men antog att det inte var någon fara, att hon nog bara fått en allergiskreaktion och att vi skulle ge henne lite cortison, så skulle det lugna sig. Och efter att varit hos veterinär och dom har gett henne mer cortison trodde vi ju att det skulle bli bra. Men under fredagen så fick hon som en stor bula(som en golfboll) på huvudet och benen blev dubbelt så tjocka. Så vi satte oss i bilen och åkte ner till Gbg för att lämna in henne där. Vilket nog inte var någon toppenidé. Hon hade varit livrädd och inte ätit någonting under hela vistelsen. Men nu är hon hemma igen, men vi vet fortfarande inte vad hon blev allergisk mot.

*Tidigt på lördag morgonen så åkte jag upp till sthlm för att träffa min australiensiska syssling(vi försökte reda ut släktskapet och kom fram till att vi nog var sysslingar), och hennes kompis. Jättegulliga och trevliga tjejer. Jag som brukar anse att jag är rätt bra på engelska, fick total tunghäfta. Eller det kändes som om jag fick det iaf. Dom pratade ju non stop, och jag som var trött från nattens resa till gbg(föregående *), hängde inte riktigt med. Jag förstod ju allt och visste vad jag skulle säga. Men huvudet hängde inte med. Men jag hade som sagt super skoj, och det var precis vad jag behövde.

*Igår var jag på roadtrip med lillebror och mamma. Lillebror hade hittat en bil i Mjölby, som han ville köpa. Det roliga var att han hade inte tänkt på att han skulle betala soppan för bilresan. Så vem gjorde det om inte hans snälla syster? Bilen var/är verkligen så himla snygg och fin. Så det var klart att han skulle köpa den. Dock hade han ju inte tillräckligt mycket pengar med sig. Mannen ville ha 3000 mer än vad Lillebror hade med sig. Vem tror ni förde över 3000 kr till honom då? Inte kan det väl varit hans syster?
Så jag la alltså ut drygt 4000kr, och vad fick jag för det? Jo en bilresa på 45 mil, och en förhoppningsvis glad bror. =)

Och här sitter jag nu. Har håltimme på 4h (kan man säga håltimme när man är lärare?). Min Ma A-klass hade prov idag, och Ma D-klassen har imorgon. Så det är full fart hela tiden. Men det kan vara rätt skönt ibland. Då har man nåt att göra.

Ny energi

Tänk dig följande, du är på väg till jobbet, trött som bara den. Allt känns lite segt och tråkigt. Men så parkerar du(för er som har tur att kunna åka kommunalt alt gå, tänk då närmar er jobbet), och ska då gå de sista metrarna till jobbdörren.

Då helt plötsligt börjar den här låten skråla i dina öron. Först nu inser du att solen faktiskt skiner, och du känner att du börjar gå i takt till musiken.
Det hände mig idag, allt blev så mycket lättare och jag kunde unna mig ett leende. Eller leende var väl i i underkant. Jag började nynna och digga som sjutton. Mina elever såg lite tveksamma ut när de såg mig dansa in genom ytterdörren. Men det kan jag bjuda på. =)

Idag fick jag dessutom en av de roligaste kommentarerna jag hört på väldigt länge. Mina ettor (på gymnasiet alltså, 16åringar), ansåg att dom inte hade lust att räkna mer matte på lektionen och skulle snacka istället. Så dom satte igång att snacka och kackla, tills hela klassrummet var som ett stort hönshus. Det var inte så långt kvar på lektionen bör jag nog tillägga..
Men så kom det upp massa olika saker, bland annat att några av tjejerna tyckte att man som kille skulle raka sig under armarna. (Vilket jag faktiskt kan hålla med om.) Men då fick dom iaf igång klassens "självutnämnda coola-kille" tillika pratkvarn. Och han började pladdra om varför man som kille inte skulle raka sig under armarna.. *suck*. Men iaf som han fram till att han minsann rakade sig på ett annat ställe, ett ställe som jag inte tänker dra upp här. Nu kände jag att jag ville lägga mig i diskussionen och sa att då var det ju isf bättre att raka sig under armarna..
Då vänder sig en av tjejerna till killen och säger: "Haha, där ser du! Till och med fröken säger det. Och hon är ju flera generationer äldre än dig."
Tack för den sa jag, och frågade hur gammal dom trodde jag var egentligen =)

Dagen då hela kroppen blev som ett darrande asplöv

Har ni varit med om att det har hänt så mycket på en dag, att kroppen blir helt matt. Att det känns som om hjärtat går på högvarv och kroppen skakar. Idag är en sådan dag. Det har inte hänt några farliga eller allt för hemska saker. Men det har hänt för mycket helt enkelt. Jag fick sån huvudvärk att att jag var tvungen att gå och lägga mig en stund för att överhuvudtaget klara av mig själv.
Pratar precis med en kompis från CL(programmet jag läser på KTH), här på nätet. Och jag inser att jag saknar nog stockholm lite iaf. Eller det är inte stockholm i sig som jag saknar. Stockholm försvinner ju ingenstanns. Det är mina bekanta som jag saknar. Vilket gör mig lite nere. För även om jag vetat det hela tiden, så har jag inte velat erkänna det. Det är tack vare mina bekanta som jag stannade i stockholm så pass länge som jag gjorde.
Och då kommer man till frågan, varför gjorde jag det? Vad fick jag för det? Blev jag mer uppskattad för det? Jag kämpade som en tok, och det enda man sa var att jag skulle sluta se så ledsen ut.
Som sagt, jag skulle åkt hem mycket tidigare än jag gjorde. Jag var ju som urvriden trasa när jag väl kom ner här.
Och det är därför jag blir så otroligt ledsen när många av mina bekanta, (inte A och K såklart), inte förstår varför jag lämnade stockholm och KTH. Och frågasätter det. Visst handlar det väl lite om omtanke. Men lite av den omtanken hade jag behövt när ni klagade på att jag såg ut att börja gråta.

Nu kanske det låter som att jag är bitter.. Så är inte fallet. Jag är glad att jag äntligen är på rätt väg och att jag äntligen mår bra. Och som min pappa skrev i en kommentar till ett tidigare inlägg. Finns inte kompisarna kvar sen, så kanske kompisarna inte var kompisar iaf. Men det tror jag minsann att dom är =)

Jaha ja

Jag sitter och njuter av spotify.. Som min underbara bekant H delade med sig. Så nu slipper jag betal för att använda tjänsten. Underbart! Det verkar som om vilken sång man än vill höra, finns där. Men just nu är det John Mayer som skrålar i mina lurar. Kan bara blunda och förlora mig i hans hesa röst.. =)
Idag har jag haft lektion igen. Och jag börjar mer och mer komma in i min lärarroll! Men det är fortfarande att jag blir nervös och det svartnar framför ögonen när eleverna rynkar på näsan åt det jag säger.. =)

John Mayer - Waiting On The World To Change

Det här var den låten som gick varm hemma hos mig förra året. Vet inte vad det är med den mannens röst, men jag blir helt trollbunden. Dessutom har låten en viktig underton..

Jag är rätt dålig på att lägga upp bilder här på bloggen. Det måste det bli bättring på! Återkommer med det lite senare.
Det är söndag, och det är underbart väder ute, sol och allt är vitt på marken.. =) Tänk om alla dagar kunde vara såhär härliga. Idag har jag bara njutit av vädret. Jag ska egentligen hämta upp mamma om en stund, men vet inte hur det ska gå till. B tog mammas bil i morse när han skulle till jobbet, och nu när jag försöker få igång hans, så är det helt död. Jag förstår honom, han skulle ju iväg till jobbet, men nu kan jag ju inte åka och hämta mamma!! =) Försökte sätta i motorvärmarn i bilen, men hittade inget uttag.. (Får verkligen hoppas att varken pappa eller martin läser detta. Då blir jag lynchad.. haha). Men jag trodde alla bilar hade uttag till motorvärmare.. Men då har jag lärt mig nåt nytt =)

Alla hjärtans dag!

Glad alla hjärtans dag till alla som läser!!

Jag blev tillsagd för en vecka sedan att jag skulle skriva här oftare, "Det känns som om man träffas oftare när man kan läsa vad den andre har gjort". Det är ju fakiskt sant, så här kommer en kort rapport.. =)

Jag var ju uppe i sthlm förra helgen, det var meningen att jag skulle stannat ända tills igår, men jag kände att när allt som jag skulle göra var avklarat kunde jag lika gärna åka ner till Berget igen. Det var lite känslosamt att vara där uppe, lite för känslosamt. Jag var inte riktigt beredd på det.
Som de flesta vet, så mådde jag inte särskilt bra den sista tiden uppe i Sthlm. Vilket kom tillbaka till mig lite när jag nu var uppe. Det var lite för många frågor om vad jag jag har för planer med mitt liv, varför jag som CLubMästare inte är uppe och sköter mina uppgifter, hur jag kund ta studieuppehåll och om jag någonsin planerade att komma tillbaka.
Och problemet är, jag kan inte svara på nån av frågorna.. Det enda jag såg och kände när jag kom ner hit var ett ljus i tunneln. Jag har inte orkat tänka tillbaka.

Men jag kan inte säga att jag inte hade trevligt när jag var uppe på "semester".. jag gick omkring på stan och var turist, väldigt skönt att bara vara.
Jag var på MIdvinterblotet, en av de största studentfesterna som sker under året. Jag hade superskoj och träffade alla mina vänner. Det var helt klart höjdpunkten. Jag har väldigt fina vänner, men dom är väldigt långt bort känns det som. Och innerst inne är jag rädd att bli bortglömd.

Kanske inte paradis, men nästan

Fick ett väldigt fint inlägg av min fader, om att det är roligt att jag mår bättre. Jag mår som sagt toppenbra nu när jag är hemma.

Imorgon har mina elever prov, och jag hoppas innerligt att det ska bli ett relativt bra resultat. Dom är duktigare än vad dom själva vill tro.
Sen när proven är insamlade ska jag rusa iväg och skynda mig hem och packa ihop det sista. Sen bär det iväg upp till sthlm för en "Sportlovsvecka". Det känns riktigt kul att åka upp dit på semester. Ska träffa kompisar, gå på fest och sen lite möten. Som sagt, det ska bli superskoj. För att dra ner stämningen lite så kommer veckan också handla om Matteprov och integraler. =)
Men en mattelärare got to do what a mattelärare got to do =)

Loser med stort L

Varför skriver jag att jag ska skriva oftare, att jag har sån ångest(har kanske inte riktigt skrivit ångest), att jag ska bättra mig? När jag likförbaskat inte gör det.
Men men, ni tappra själar som fortfarande läser den här bloggen, det ska bli förbättring, jag lovar inget, men jag ska försöka!

Det har varit en omtumblande vecka för mig, två av mina klasskompisar från 9:an har hört av sig! Gud va roligt! Det var som sagt år och dagar sedan vi hördes av.
Jag börjar känna mig tillfreds med mig själv igen. Jag har hittat tillbaka till den Celine jag var för några år sedan. Den som inte oroade sig för nåt, den som var positiv. Det känns så himla skönt att vara hemma och äntligen få må bra. Det var ett tag sen.

Men se på sjutton!

Här kommer ytterligare ett inlägg, jag som precis beklagade mig över att jag inte hade nå inspiration.. =)
Men va fasen, hur svårt kan det vara? Det är väl bara att skriva. Jag har insett att jag nog tycker att jag är lite förmer än de andra som bor här. Man kan iof inte tro det om man kom hem hit och såg mig. Jag lufsar omkring i stor t-shirt, ett par mjukisbrallor och håret står åt alla håll. Kanske inte heller duschar varje dag. Men som sagt, vem ser mig?
Men när jag åker ut på nåt, då är det andra bullar, jag klär upp mig. Eller kanske klär ut mig.. Vet inte varför.. Men roligt är det, och va sjutton. Det ska väl synas att man är från Stockholm.. =)

Önskar att jag hette Blondin-Bella

Inte för att jag vill se ut som henne, eller för att jag vill vara 18 igen.. Utan för att jag skulle vilja ha inspiration och förmågan att slänga ur mig 5-10 inlägg om dagen. Men nu är jag ju varken blond eller heter "Bella". Jag heter Celine och brunett. =)
Men allvarligt, jag kommer inte på nåt att skriva. Jag har ju varken trendiga grejer att skriva om, eller sthlm heller för den delen.
Jag bor ju numera på V.Götaslätten. Inte för att det är något negativt med det, men någon inspiration kan jag ju inte riktigt komma på.
För vem skulle egentligen vilja läsa om vad som hänt mig under dagen?

"Idag har jag varit ute och gått. Det var askallt. Det har även varit askallt inomhus hela veckan.. Vi har eldat som idioter, men ett hus på 400kvm blir kallt jäkligt fort igen, så 14grader när man vaknar är inget ovanligt."

Intressant va? =)
Det är vad jag kan skriva om, och om hundarna såklart... Det är iof hundarna som gjort att min inspiration och lust att skriva har försvunnit den sista tiden.
Den 23 December kl 23.30, dog Minnie i mina armar. Det var det sorgligaste och konstigaste som hänt mig. Vi trodde inte att hon skulle dö. Så bara slocknade hon.

Bloggtorka

Hej hej!
Jag är vid liv, ifall det är någon som undrat vart jag har tagit vägen =)
Det har hänt en hel del tråkigheter den sista tiden som gjort att jag inte har haft ork att skriva. Haft total bloggtorka. Jag återkommer inom en snar framtid =)