Jag vet att folk klagar på att min blogg inte är så glättig och rosaskimrande. Och det är inte meningen att det ska vara mörkt. Men det här är ju inte ingen modeblogg, som ni nog har märkt vid det här laget. =)
Jag skriver det jag tänker på för tillfället.
Det är pest på jobbet just nu. Folk är "sjuka" eller har åkt hem till sverige. Så vi är massa man kort, så man går på knäna just nu. Jag är backup för en som är i sverige, som i sin tur är backup för en annan som är ledig. Alltså sitter jag med 3 personers jobb. Och dessutom ska jag hjälpa till med inkommande samtal. Jag har nog aldrig varit så negativ som jag har blivit den senaste tiden.
Frågade till och med mamma för några veckor sen, om jag var positiv som barn. Och svaret var att jag var den mest positiva unge som någonsin knallat omkring på denna jord, jag log jämt.
Jag undrar när det ändrades.
Jag skulle vilja att det vände snart, så det blir lite nerförsbacke. Så den gamla vanliga Céline visade sig snart. Både för min egen skull, men framför allt för omgivningens.