Mattias kommer inte bli glad

Jag är ju ingen mästerfotograf. Men jag har fipplat med min kamera och ändrat lite inställningar. Och jag fick till ett sånt otrligt coolt kort i helgen. Så säg vad ni tycker kära läsare. Är inte kortet snyggt? Själva motivet är inte det viktigaste (haha, sorry Mattias). utan själva ljuset och så.

Föresten, när jag ändå håller på. Jag gillar den här bilden också. Den visar lite personligheterna på Andreas och Richard.

Mina studier är tydligen ett känsligare ämne än jag trodde.

Det slog mig precis vilket känsligt ämne mina högskole studier är. Min bästa kompis sa en grej som var menat som ett skämt, men det slog mig rakt i bröstet.
Och nu sitter jag här med tårarna rinnande ner för kinderna. Jag kunde inte fortsätta plugga som det var just då. Jag fick ångest bara av att kliva av på Tekniska högskolans hållplats. Men jag är rädd at det var det dummaste jag någonsin gjort. Vet inte om det var mina föräldrars prat om att börja direkt efter gymnasiet som gjorde att jag hoppade på direkt, med viss avsvalnad studiemotivation som ledde till att det blev som det blev, som är värst. Eller den dagen jag beslutade att jag var tvungen att ta mig därifrån fortare än fortast.

Men det jag vet är att jag antagligen sumpat allting. Jag kommer inte bli någonting. Framtiden ser inte så överdrivet ljus ut när det gäller min utbildning.

Men men, det är nog dags för mig att gå och lägga mig. Så här blir det när jag inte sovit ordentligt. Jag blir överkänslig. Och va fan, jag är ju intelligent ju. Jag har ju till och med en utbildnings plats i Australien. Livet är inte över. Jag kanske till och med kommer tillbaka till KTH med världens största motivation.

Pug tattoos

Tänk om....

...jag hade varit hemma i idag?
...hemma hade varit i USA?
...jag hade haft lite lite mer pengar på banken?.

Då hade du fått en sån här tårta av mig mamma!

Grattis på födelsedagen världens bästa mamma!!

Fy sjutton vilken tekniknörd jag blivit

Just sitter jag på bussen hem från Dublin, Ingenting konstigt med det, om det inte hade varit för att jag satt med min laptop i högsta hugg. Det skumpar och far. Men jag ska ändå upp med den och sitta och surfa den relativt korta sträckan mellan DUB och Maynoth. Dessutom så har jag Ipoden på och Whitney Houston skrålar att hon alltid ska älska mig, som om hon inte gjort annat.. haha.
Igår och idag har jag varit inne i city center för att hänga lite på Andreas café.. Det var iaf tänkt så. Men idag har jag sprungit skytteltrafik och handlat och ägnat hela kvällen med att hjäpa honom inför imorgon. Imorgon är det grand opening. Det är imorgon som alla ändringar ska vara gjorda och då måste allt vara perfekt. Hoppas det går bra. Nu är jag snart framme, så måste packa ner lilla datorn i väskan igen.

Jag är inte kär! Snälla tro inte det!

Jag har hört från några håll att folk tror att jag är kär, bara genom att läsa på bloggen. Men nej, det kunde inte vara mer fel.. Den som folk verkar tro att jag är kär i, har inte ens mig i sin urvalsgrupp så att säga. =)
Och vi skulle aldrig någonsin kunna ha ett förhållande. Han har varit min klippa, men vi retar verkligen gallfeber på varandra till som tätt, även om vi blir vänner lika fort igen.

Han flyttade iaf ut i lördags. Och ja, jag var jätteledsen. Det sköttes halvbra och bestämdes på bara en dag. jag visste att han skulle behöva bo nära sitt nya jobb. Men lite förvarning hade inte skadat. Och sen vad trashigt det var i lägenheten när vi kom dit. Han har nog lyckats piffa till det vid det här laget, men jag var ändå chockad att han valde den lägenheten. Undrade vad han tänkte. Eller det var det som var grejen, jag tror inte att han tänkte. För sen när han svepte hem mitt i natten i fredags för att slänga ihop sina grejer så gick det nog upp för honom. Och helt plötsligt insåg han att han skulle flytta och att han kände att han svek oss.

Nu några dagar senare inser jag att jag är sjukt irriterad på honom. Han stack faktiskt. Han har sagt att han ska ringa mig under dom här dagarna, men inte gjort det. Och när jag har ringt honom så ursäktar han sig och säger att det varit så mycket och han har varit så upptagen osv. Men varje gång jag pratar med honom så är hans kompis närvarande och jag hör honom i bakgrunden. Jag kan förstå att det är massor att göra på nya jobbet. Men säger man att man ska höra av sig, så hör man av sig. Så är det bara. Och det har vi diskuterat förut, dock utan framsteg tydligen. Egocentrerad är ordet jag har i huvudet. Man stöttar andra, men man får inte någonting tillbaka.
Jag vet att jag inte borde vara sur. Det finns ju ingen anledning, men jag måste erkänna att jag börjar känna igen den här känslan som jag har. Jag vet en person som kommer förstå det här direkt, och jag vill inte oroa henne. Men känslan som jag har just nu påminner om den jag hade mina sista månader i sthlm och på KTH. Och det gör mig rädd.

Ancema´s Cinnamon Muffin blev champion i söndags!

Canelen blev i söndags Svensk utställningschampion!

Grattis mamma, för att du har fött upp en sån fin hund och grattis till Tyra som har fått en sån fin dotter. =)

Jag vet att Canelen är fin, hon blev ju trea på världsutställningen när den var i Sverige. Men det är ändå lite konstig för mig att se att hon blivit champion, att hon tillhör eliten, cream de la cream..

För mig är hon ju "tjock-nelen", som så fort hon ska gå ut, slänger sig på rygg med benen upp i luften, i hopp om att slippa gå ut.

Men oavsett. Jag är jätteglad för mammas skull och vem vet. Canel kanske drar ut på nån vinnar-turné nu och blir champion lite här och där. Vad sägs om Irländsk champion?

Naturens gång

Jag vet inte om jag har skrivit om kaninerna i något tidigare inlägg, men tänkte jag skulle ta upp det nu.
På markerna runt mitt jobb så är det hundratals, kanske tusentals kaniner som skuttar runt. Det är underbart att kolla ut genom fönstret och se små kaniner som skuttar omkring. Men dom senare dagarna har det varit en annan besökare som mina arbetskompisar har spanat efter. Det har varit en räv som visat sig lite då och då. Det är klart att det kan finnas fler rävar, men eftersom vi bara sett en i taget, så får blir det kort och gott en enda räv häromkring. =)
Så idag var det nån som tittade ut och till sin förtjusning såg räven på gräsmattan utanför. Vilket gjorde att majoriteten av mina medarbetare rusade till fönstret att få se det djur som gäckat oss i veckor. Folk började tro att det var som Nessie (Loch ness-odjuret). Men iaf, räven var där utanför, men låg blixtstilla. Det var som om den smög på någonting. Rätt som det var flög den upp och knipsade en kanin-unge.

Jag såg det inte, men jag fick det berättat för mig. Räven gick från söt till en mördare. Jag förstår att folk tog illa vid sig. Men det är ju naturens gång. Även rävar måste äta, och idag råkade det vara en kanin.

Kan man stalka Bingo Rimér när man är på andra sidan ett hav?

Jag har suttit och läst Bingo Rimér blogg i flera dagars tid. Vet inte vad det är med den mannen, men jag diggar honom. Vet inte om jag skrivit om min besatt het av denna man förut, men jag hoppas innerligt att jag inte gjort det.. =)

Besatthet är kanske inte så bra att gå ut med. Men det är besatthet-light i det här fallet. Jag vill inte söka upp honom och stå utanför hans dörr. Jag är knasig, men inte så knasig. Jag tycker bara att han verkar vara väldigt sympatisk och rolig, och tar ju helt otroliga kort. Så det är klart att man nån gång skulle vilja bli fotograferad av Herr Rimér.

Och när jag ändå bekänner andra saker. Jag är lite rädd för hans flickvän, Katrin. Hon är säkert supertrevlig, men framstår ju som väldigt bitchig. Jag är lite impad av henne, men jag skulle inte våga träffa henne en mörk kväll.

(Bild lånad från hans blogg, beingbingo.com)

Vad ska människan med alla dessa tänder till?

Just nu känner jag mig som en haj.. Har inte dom tänder liksom runt om hela munnen, och i flera lager? När det ju inte så att jag har flera uppsättningar med tänder, då hade jag nog gråtit en skvätt.
MEN, det verkar som om jag håller på att få en visdomstand i underkäken. Det gör så jäkla ont att jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hela kinden är som ett enda stort köttsår.. Jag må vara äcklig, men det är sant. Och när jag kolla de mig själv i spegeln såg det ut som om tanden växer upp i det området mellan underkäken och överkäken.

Fy vad ont och fy fasen vad äcklig jag känner mig. Kan inte det vara bra nån gång, måste det alltid finns nåt för mig att klaga över? =)