Borde vi vara stolta över att vara svenskar?

Den här reklamen för IKEA går på brittisk och Irländsk tv. Det är en kitchig melodi. Men som svensk skäms jag lite.

Men som sagt, jag sjunger ju likförbaskad med i refrängen. =)

Har haft sämre dagar

Sitter framför öppna spisen och njuter av min lediga dag.
Let your email find you with BlackBerry® from Vodafone

Bild kavalkad.

Jag fick en jättefin kommentar på ett tidigare inlägg, vilket gjorde mig toppenglad. Därför ska jag ju bjuda på några bilder. Det här är saker som hänt under hösten och som gör mig glad.



Min älskade mugg jag köpte i Galway



Angelica på Halloween

Några av jobbarkompisarna på Haloween

Tappert försök att ta kort på mig själv på Julafton



Julafton: Tova försöker få till partymusiken



Julafton: Angelica, precis innan vi shotar Whiskey. =)



På vår svenska julmiddag tillsammans med jobbarkompisar. Vi hade till och med en tomte =)

Julen blev lite för mycket Tova. Så hon somnade mitt under festen

Annandagen eller St Stephensday

Julstämning infann sig aldrig riktigt här i mitt hus. Vi hade lite julklappsutdelning på julafton och åt lite skinka. Men annars så var det inte juligt.
Så det känns som om jag blivit snuvad på julen. Alla har ju tyckt så synd om mig för att jag skulle vara kvar hä på ön och fira jul, utan familjen. Men jag kan faktiskt helt ärligt säga att det gjorde mig ingenting. Jag var inte ensam, och julen var inte så speciell. Jag får väl fira när jag kommer tillbaka till sverige igen.

Nu är det iaf annandagen och jag har tröttnat totalt. Nu får allt som har med jul att göra vara över. Imorgon ska jag tillbaka till jobbet, och allt blir vardag igen.

GOD JUL

Jag är medveten om att det här inte är den mest smickrande bilden på mig. Men det är såhär jag ser ut. =)

God jul och Gott nytt år!!!

klagomål och gnäll

Jag vet att folk klagar på att min blogg inte är så glättig och rosaskimrande. Och det är inte meningen att det ska vara mörkt. Men det här är ju inte ingen modeblogg, som ni nog har märkt vid det här laget. =)
Jag skriver det jag tänker på för tillfället.

Det är pest på jobbet just nu. Folk är "sjuka" eller har åkt hem till sverige. Så vi är massa man kort, så man går på knäna just nu. Jag är backup för en som är i sverige, som i sin tur är backup för en annan som är ledig. Alltså sitter jag med 3 personers jobb. Och dessutom ska jag hjälpa till med inkommande samtal. Jag har nog aldrig varit så negativ som jag har blivit den senaste tiden.
Frågade till och med mamma för några veckor sen, om jag var positiv som barn. Och svaret var att jag var den mest positiva unge som någonsin knallat omkring på denna jord, jag log jämt.
Jag undrar när det ändrades.

Jag skulle vilja att det vände snart, så det blir lite nerförsbacke. Så den gamla vanliga Céline visade sig snart. Både för min egen skull, men framför allt för omgivningens.

Blev så sugen på att blogga, sen ändrade jag mig

Jag hade sånt sug att blogga tidigare under dagen. Men av någon anledning så försvann det suget.

Folk är riktigt otrevliga och obehagliga på jobbet idag. Och jag som är så känslig håller på att börja gråta när man skriker (Ja, bokstavligen skriker), på mig.

"Ta dig i baken din misslyckade bittra jävel", borde egentligen vara mitt svar

Hade världens konstigaste dröm

Jag drömde inatt att jag hade fått låna mammas volvo kombi. Jag hade hämtat den i Sverige och åkte tillbaka till Irland för att packa ihop alla mina saker här. Men av någon anledning hade jag tydligen inte haft så mycket att packa in i bilen, för jag använde aldrig bakluckan.
För hade jag gjort det så hade jag märkt att våran gamla Rudolf satt i bakluckan. Och där hade han ju suttit i nästan en vecka, detta upptäckte jag någonstanns på vägen tillbaka till Sverige.

Så stackars Nalle hade suttit i bakluckan i en vecka utan att jag märkt något. Av någon anledning så låg det en hundmat säck där, så han hade på nåt vänster hushållit och klarat sig. Men hur han klarade sig under de kalla nätterna var otroligt.

Vad kan detta betyda? Varför drömmer jag att vår stackars 9åriga labbe sitter inständ i backluckan på mammas kombi? Och jag inte ens märker något. Och till saken är att Rudolf är inte liten direkt..

Rudolf (Nalle) som valp

Stackars elefant

Såg precis ett inslag på aftonbladets hemsida om en stackars elefantunge som hade ramlat ner i ett dike och fastnat. Så han låg upp och ner på rygg som en sköldpadda och kunde inte komma upp.
Det är inget hemskt inslag utan man ser hur ortsbefolkningen försöker hjälpa ungen.
Det roliga är hur aftonbladets berättare säger att den utmattade elefantungen klarade sig "nästan oskadd". Det betyder ju att det blev skadad, då vill man ju veta hur det blev skadad. Stukade den ett ben, eller fick den skrapsår?

Den ser iaf inte särskilt skadad ut, men kolla gärna på videon.

Den bittra sanningen

Idag har varit en av dom segaste lördagarna jag varit med om. Kan inte riktigt säga vad det är som gör att det känns så tråkigt, det bara är det.

Sen har jag några som sitter på undervåningen som kollar på tv/spelar tvspel/spelar bort pengar på nätpoker eller vad dom nu håller på med. Saken är iaf att det fnissas och gapas oavbrutet. Vilket gör att denna bittra gamla nucka inte kan sova...

Här bjuder jag iaf på en bild på hur jag ser ut just nu. Som ni ser, bitter och sur som ättika.

Alltid rädd att göra bort mig

Jag är en mes. Eller jag tycker iaf själv att jag är det. Har haft ångest hela dagen efter gårdagens inlägg.. Pratade med mamma, och hon tyckte fjortis videon var horribel. Och ja, det är den ju. Men det är ju tack och lov inte så jag pratar eller uttrycker mig i vanliga fall. Och det hoppas jag att ni läsare förstår. Så vad är jag rädd för? Måste ju bjuda på sig själv ibland.

kommentera gärna och skriv vad ni vill läsa om..

Det här ska ju vara en positiv blogg

Så positiva saker bör skrivas.

Vad vill ni läsa om?

Dublin, mon amor?

Jag gillar Irland och Dublin oerhört mycket. Irländarnas mentalitet är underbar och välkomnande. Men, som med alla stora städer så finns det självklart massa rötägg.
Det känns som om Irland och Dublin inte är kompatibla. Som om de inte ens skulle finnas i världsdel. Och mina kära läsare, missförstå mig inte, jag gör inte en generalisering just utan det är mer en fundering.

När jag tänker på Irland, då ser jag: gröna små leuprechauns, jag ser öl (läs Guinness) flöda, positiva och sjungade människor på pubarna. Jag ser små fluffiga får, vitmålade hus med halmtak och åsnor med lurviga öron. Allt är som en enda stor idyll.

Och när jag tänker på Dublin, nu efter att ha bott här ett tag: regn, grått, hemlösa människor, drogpåverkade människor, tiggare och knackers.
Men jag ser också oerhört billig shopping, pubar i varenda gathörn, en 122m hög spira som ingen vet riktigt vad den ska vara bra till och jag ser glada människor.

Allt är inte grått i Dublin, det är inte det jag menar. Men staden matchar inte med det jag vill att Irland ska vara.
Vilket jag och en vänninna, A, bittert fick uppleva i fredags.
På Dublins största gata blev vi (A, jag klarade mig) rånade och det slutade med att A blev misshandlad. Det här av två tjejer, på Dublins största gata, när Polisen eller Garda som dom heter här, stod 50-60m bort. Och det skrämmer mig, att även om jag gapade och bad om hjälp så kom dom inte till undsättning. Dom är ju där för att beskydda befolkningen..

Men, jag ger inte upp angående den här ön än. Men jag kommer vara riktigt skraj att vara ute under kvällstid inne i Dublin kan jag erkänna.

Bild på A
 

En helt vanlig dag på jobbet =)

I dag är det Halloween. Vilket firades oerhört på jobbet idag. Det var pyntat i byggnaden. Folk hade lagt ner massa jobb på att klä ut sig och det var massor med tävlingar och godis ätande.
Kändes som om man var tillbaka på dagis, underbart =)

look who's talking

Jag blir förbannad på mig själv att jag inte uppdaterar här oftare.
Men är man en tråkig jäkel så fins inte mycket att berätta =)
 

Celine i ett nötskal

trött, otroligt trött

Nu har bästaste Malin varit här i en vecka, och jag är helt slut. =)
Inte för att hon är jobbig, utan för jag är inte riktigt van vid att det är fullt ös hela tiden, samtidigt som jag ska gå upp strax innan 4 varje morgon för att åka till jobbet.
Men jag tycker att jag lyckats hinna med allt, även om jag känner mig som om jag vore 15 år äldre.. haha
Vi har varit på 2 pubcrawls, massa olika pubar och även hunnit med lite turistiga grejer..  Jag hoppas att hon haft en bra irlands vistelse

Den enda som är positiv (och förmodligen korkad) är jag

Jag vill plugga i Australien. Det är vad jag vill!
Men jag har en känsla av att jag är den enda som egentligen är positiv till den tanken. ALLA andra är nog mer realistiska. Det är min stora dröm. Men med tanke på situationen och min omgivnings ogillande, så får jag ge upp.
Det blir inget helt enkelt...

Hjärnspöken

Nu vill jag att det ska bli fredag, så att Malin kommer. =)
Har sett framemot det här sen i slutet av juli. Biljetterna bokades medans jag låg på sjukhuset. Och jag fick följa hela processen över telefon... haha.
Nu äntligen ska hon komma.

Skulle inte säga att jag är desperat!

Idag på bussen hem från jobbet såg jag den vackraste kille jag någonsin sett. Haha, låter lite patetiskt. Men han såg riktigt bra ut, och jag var tvungen att sitta och snegla på honom hela tiden.. Jag vet, jag är 24, inte 12. Man ska inte sitta och snegla på folk.

Det värsta av allt var att jag hoppade av en hållplats tidigare än jag brukar göra, bara för att han gjorde det.. =) Men det var lite bra, var tvungen att handla, så lite tur i oturen. Men jag tror att killen är student. Han såg lite vilsen ut när han klev av bussen och han var på väg mot universitetet..
Jag med min vilda fantasi. Men mina teorier är iaf följande.
Han är en amerikansk utbytes student som ska plugga här.. haha, som sagt. Inte desperat, bara nyfiken vem han kan vara...

Dagens I(r)-lands problem...

Dagens Irlands problem är: Tåget!!!
Idag skulle jag vara smart och ta tåget hem ist för bussen. Varje dag när jag står och väntar på bussen så ser jag tåget gå, och varje gång förbannar jag mig själv att jag inte tar tåget ist. Så slipper jag vänta på en buss i 20min.
Så idag, glad i hågen köpte jag tågbiljett och satt o väntade på perongen.. Väntade, väntade, väntade och så väntade jag lite till. Lite irriterad över att jag inte hade satt på mig klockan imorse, och med en mobil som var stendöd så hade jag ju ingen aning om vad klockan var. Men till min förtjusning (läs förtjusande aggresiv), så ser jag bussen åka förbi!!

Irland i ett nötskal, ibland dyker inte tåget upp helt enkelt.. Så ist för 20min väntan så blev det 40 min i det fina duggregnet.. =)

Var är det lilla tåget?!?!

En något irriterad och trött Céline i väntan på ett tåg

Får jag presentera Bertil

Nu kanske ni tänker att "Jäklar vilken ful teddybjörn". Och ja, Bertil är kanske inte den snyggaste  nallen som har vandrat på denna jord. Men han är iaf min kärlek.
Jag tycker han är otroligt stilig och charmant, för jag har nämligen sytt honom . =)
Har varit min ´"sitta framför tv"-sysselsättning. Varenda stygn har jag sytt för hand.. Så om ni tittar efter en gång till. Är inte Bertil lite tjusig trots allt?

Idag har Irland visat sig från bästa sida

När jag gick till jobbet imorse, så hade nog inte ens det Irländska vädret vaknat... För det var helt okej väder. Men sen framåt 7 tiden började det tydligen regna. Och det har det gjort hela dagen. Det är inte några droppar, utan det är verkligen skyfall.
Vilket jag bittert fick erfara på vägen hem. Jag var tvungen att rusa in på Tesco och handla yoghurt och ett paraply. Och på vägen hem så var det verkligen "fotknöls"-djupa pölar, som man inte kunde undvika. Det var bara att knalla på med vatten upp till knäna (kändes det som), och skor som hade börjat agera svampar.
Det gick verkligen svallvågor, både i mina skor och när bilarna körde förbi.

Min trench coat är inte längre "slät" och tjusig. Den är nu mera av bäcke bölja kvalité. Vilket jag av min kära mor har fått lära mig är väldigt exclusivt. I sängkläder kanske, inte en jacka =)

Försökte fota från mitt fönster, men det gick inte så bra.

Föresten, när jag kom hem låg den här innanför dörren.. Nu måste jag ju bara lista ut vilket parti som jag vill lägga min rösträtt på....

Måndag morgon, när jag vaknar, är det säkert senare än vanligt.... eller vänta nu

Uppgång 04.00, kl 4!!!
Och jag lider inte ens av det. Folk är lite spydiga och undrar hur det går att jobba "5-passet". Det går sjukt bra kan jag meddela. Jag kommer upp som ett skott på morgonen, jag är klar i god tid innan min taxi kör upp utanför huset.
Jag är stolt som sjutton över mig själv. Det är bästa är sen att man slutar tidigt. Inte för att jag gör överdrivet mycket grejer efter jobbet. Men hade jag gjort det, så är det ju prima!

Och idag är föresten dagen D, inatt kommer lönen in på kontot.. Ska bli så sjukt skönt att pengarna rullar in =)

05.45

Klockan är 05.45, och jag har varit på jobbet i mer än en timme. Jag må vara en av dom mest morgontrötta människorna i världshistorien, men det var inga som helst bekymmer att ta sig upp kl 4 i morse..

Så det gott folk, mitt glamourösa Dublin-liv innebär att gå upp klockan 4 på morgonen för att sen bli hämtad av taxin strax innan halv 5. Okej, taxi-biten kanske är lite lyxig trots allt. =)

Dagen då Céline vaknade på fel sida!

Jag är på ruskigt dåligt humör idag känner jag. Jag är snörvlig, håret är fortfarande fuktigt efter att jag missbedömt tiden och fick springa till bussen med nyduschat hår. Jag har iof gulliga användare som ringer idag. Men annars så är det pest och kolera.
Att snäsa och vara spydig mot mig idag var inte någon bra ide kan jag meddela..

Idag är jag på hugget, så håll er borta!!

Happy birthday to me!

24!

Idag är min födelsedag. 24 år, det känns ju ökengammalt. Men enligt de äldre så har livet bara börjat.. Fått massa fina hälsningar hela dagen. Och telefonsamtal från mamma, pappa och lillebror.

Apropå min lillebror, Jag vet att han älskar sin storasyster. Men när han ringer så ska han vara "allanball" och var mer negativ är gratulerande.. Jag säger då det, dagens ungdomar. Annat var det på min tid. =)

Fick precis ett blomsterbud

Idag har jag fått blomsterbud!

Blev jätteförvånad när det ringde på dörren och det std an man med blomsterbukett och chokladask utanför. Jag vet att det inte är min födelsedag riktigt än, men jag var tvungen att öppna kortet iaf. Chokladen ska jag vänta med tills jag fyller år. =)

Tack mamma och Bengt!

Jag älskar att mamma skrev ett meddelande på svenska. Dom stackars irländarna fick inte riktigt till det med å och ö. Men det är del av charmen.. =)

Har ingenting med Dublin att göra, men ändå

A six-year-old girl is hoping to raise thousands of pounds for an operation on her beloved foal after he was born with a rare condition which left his face disfigured.


Little Maddison Biddlecombe fell in love with Diego despite his peculiar appearance and begged her family not to have him put down.

Despite being advised by other horse owners to have Diego put to sleep, Maddison's mother, 33-year-old Janey Biddlecombe, refused.

She is now hoping to raise money for an operation by an equine dentist which is set to cost £4,000.

The Daily Mail

Bara i Dublin

Det finns nog bara ett ställe i världen där man skulle kunna se en fastkopplad hund, i cykelkorgen på en fastkedjad cykel. Och på en av de största shoppinggatorna i Dublin.

Folk tyckte det var gulligt och gick fram och pratade med den. Jag tyckte det var lite makabert. Men jag häll koll, och efter 15min kom lilla gubben och låste upp sin cykel, med den lilla hunden i cykelkorgen.

Varför är söndagar alltid bakisdagen?

Dum fråga skulle man kunna tänka. Och det är klart, är man ute och dricker hela natten, kommer hem och är så full att man måste hålla sig i dörrhandtaget för att kunna stå säkert, och sen snubbla ner för trappan. (Nämner inga namn, en i mitt hus, dock inte jag..) Så kanske det inte är så konstigt att huvudet kan kännas lite tungt.
Men om man som jag som faktiskt stannade hemma, för att lugna ner mitt stackars psyke som fick en knäpp, pga att husalarmet gick igång och det inte gick att stänga av. Inte en droppe drack jag. Jag drack citronvatten och kollade på film. Men ändå vaknade jag upp med en grym huvudvärk och hela dagen har varit en enda seg kola.
Kanske är det inpräntat i huvudet. Att på söndagar ska man må lite pyton, oavsett vad man gjorde kvällen innan.

The Expandables

Okej, jag kan helt ärligt säga att filmen var inte nån jättehöjdare. Jag kanske inte förstår mig på det fina i kråksången när det gäller Action. Men det var lite väl splashigt med kroppsdelar som bokstavligen flög iväg och blod som sprutade. Och jag struntar i att min pappa känner Dolph Lundgren. Jag tycker inte att hans insats i filmen var bra. Ingen av gubbarna var väl iof på topp.
Men det var trevligt att gå ut med gänget, och VIP delen där vi satt var riktigt nice. Stolarna var riktigt breda och massor med benutrymme.

The Expendables

Idag ska jag med jobbarkompisarna och kolla på nya filmen The Expendables, som har premiär idag.
Vi är 20 pers som köpt VIP-bljetter. Vi kommer alltså sitta i mitten i mitten, och så kommer folk sitta runtom oss.
VIP stolarna är tydligen bredare och mer ben utrymme. =)

SHOPPING

Jag och Sara, en jobbarkompis ska in till Dublin direkt efter jobbet för att shoppa shoppa shoppa.
Eller det blir nog Sara som shoppar och jag som kollar på när hon handlar.. haha. Vi får väl se vad som händer.
Lägger upp bilder sen om det är något som inhandlas, så att ni får se.

Sen tror jag nog att det ska tas en öl på nån av Dublins 100 tusen pubar. Det lär vi vara värda =)

Hemmablind

Jag tror att man blir lite "hemmablind". Att det spelar ingen roll var man är i världen, man ser ändå sin tillvaro som vardag. Jag tycker ju själv att jag lever ett "svensson-liv" här på Irland. Jag har ett 7-16 jobb, jag bor i ett hus och betalar hyra. Men för er som läser så ser ju inte ni det som om jag är "vardaglig", ni ser ju att jag är utomlands, det dricks Guinness och man klär sig i grönt, med treklöver målade på kinderna.. haha.

Men nu så ska en bekant till mig åka till Chicago och plugga. Och direkt känner jag hur avundsjukan slår in och jag blir grön i ansiktet.

Jag tycker absolut att ni ska gå in och läsa Linas blogg och se hur det går för henne i Chicago.

Hon har inte kommit iväg riktigt än, så häng kvar.

Jag bör inte vara avundsjuk, jag är ju på Irland för sjutton, IRLAND. Jag är lite cool trots allt. =)

Dublin kanske inte har så sopig stil trots allt

Dublin är inte känt för att ha överdrivet välklädda människor. Men dom borde få lite mer cred. Så illa är det inte.

Du som skrev en kommentar om "Någon gillar inte mig"-inlägget....

jag tror jag är lite kär i dig.. hahaha
Tack, det gav mig en spark i ändan, och jag ska skärpa till mig. Det ska komma mer roliga grejer, shopping, party, söta får och annat typiskt irländskt. Allt kommer kommer komma på kort. Kan till och med slänga in en och annan knacker. Det ni =)

Oj vilken bloggtorka

Insåg till min bestörtning att jag inte har bloggat på superlänge. Tiden har rullat på så fort att jag helt glömt bort att skriva. Och jag vet att det finns ju en anledning till att ni går in här och läser, men ibland så kan jag känna att det jag skriver kanske inte är så spännande. Och då vill jag inte låta er läsa onödiga tråkiga grejer. Men Jag kanske helt enkelt måste skärpa till mig och faktiskt skriva oavsett, så får ni själva avgöra om ni vill läsa eller ej =)

Jag tänkte att jag skulle ligga lågt medans jag var hemma i sverige, så kunde jag bomba med inlägg sen när jag kom tillbaka till Ön. Men min 6dagars-semester i sverige, blev till 2½ vecka.. Ett lite oplanerat besök på sjukhus och sjukskriving ingick inte riktigt i min kalkyl. Bilder på mina vackra blåmärken från sjukhuset, kommer upp senare.

Hjälp mig att vinna, rösta på mina skor här!

Korta bröd och klassiska spärrar

Min mamma är en av dom snällaste människorna jag vet. Och ja, för dom som undrar, hon visar ömhet.. haha
Men det finns vissa saker man inte ska göra, eller rättare sagt glömma. Sen vi bodde i England, som var sådär 22(!!) år sen, så har alla vi känner fått en inköpslista med sig nä dom har åkt till de brittiska öarna.

1. Bella tidning
2. Lemoncurd     
3. Shortbreads
4. Strepsils
5. Bechanspowder
6. osv
7. osv
8. osv

Och gud nåde den som inte kommit hem med det.
Jag har dock inte fått en sådan lista, inte för att jag inte behöver handla det. Utan för att hon vet att det sitter inprentat i huvudet. "Céline, kom inte hem utan dessa grejer".. haha
Iof fick jag en liten beställing på "korta bröd",  tog ett tag innan jag förstod vad hon menade. Mamma skrattade och sa att det var ju solklart, hon är ju svensk, alltså gör hon ju beställningen på svenska. Så får hennes dotter översätta det helt enkelt.

Så mamma lilla, korta bröd kommer du få. Men även klassiska spärrar.. hahaha

Jag vet att det mest är negativa inlägg från mig

Här kommer ytterligare ett negativt inlägg.
Men läs det med en nypa salt, och med lite humor. För det är inte så illa, och jag är inte deprimerad.

Har precis börjat läsa en kompis blogg igen.
Och allt är så gulligt och hon skriver om hur hon längtar tillbaka till stockholm, till sin pojkvän, till deras gemensamma lägenhet och lite andra saker också

Fy sjutton säger jag, jag är inte alls avis.. =)

Hej mitt namn är Céline och jag är 87 år gammal

Jag känner mig iaf som om jag vore 87 år. Jag har så ont i ländryggen att jag vill gråta. Jag vet inte vad det beror på. Jag har ju inte gjort någonting för att det skulle bli såhär. Vet inte om det heter ländryggen föresten, jag har ont i svanken. men det kanske är samma sak.
Det är jättejobbigt, jag kan inte sova för att det gör ont. Och jobbet är en plåga på dom här jäkla kontorstolarna. Det vore en sak om folk kunde låta bli min stol, så att inställningarna på den fanns kvar. Men så är ju inte fallet.

Jag vill hem till sverige nu så jag kan få läkarvård, bra läkarvård...

Nån gillar inte mig

Det är nån som kryssar i att mina inlägg är hemska.
Vad är det som är hemskt?

Rudolf och Greta!!

Igår skrev jag ju ett inlägg om hundarna. Och la upp bilder på några av mopsarna. Nu när jag kom till jobbet och gick in och kollade på bloggen så kändes det att jag hade glömt något. Att det fattades någonting.
LABRADORERNA såklart!

Greta och Rudolf ingick självklart i hundinlägget, men dom fick inte vara med på någon bild. Men jag saknar ju dom precis lika mycket som dom små ettriga sakerna. =)
Och om man tänker efter så har dom faktiskt kommit lite i skymundan sen mopsarna traskade in i vårt hus.
Jag saknar Rudolf, "nalle", "lillebror" eller som dom kallade honom på filminspelningen, "hunden". Kärt barn har många namn. =)
Han är världens underbaraste hund, finns ingenting elakt i den hunden. Och det var helt underbart när jag kom hem i april. han blev så glad att han började "prata", inte morra utan med göra ljud,  så som hundar gör när dom är glada.
Och han pratade och pratade och pratade. Höll säkert på i 10 min. Jag och mamma skrattade så vi höll på att storkna. Stackars Rudolf, han börjar nog bli lite senil

Och så har vi ju Rudolf lillasyster Greta, som gör allt för att få uppmärksamhet. På gott och ont måste jag säga. Folk uppskattar inte när en 40kg labrador kommer rusande och ska sitta i knät om man satt sig på golvet för att gulla med mopsarna.

Vad som väntar där hemma

Om man inte har djur, så är det nog svårt att förstå sig på människor som tjatar och gnatar om sina djur.

Men jag har haft turen att ha en hundgalen (ja, det är du.. ) mamma, som har sett till att vi alltid har haft hundar hemma. Ibland kanske lite för många hundar, om man frågar mer förståndiga (läs hundfria) människor.

Jag ska erkänna att jag har varit otroligt trött på hundarna, inte att jag velat bli av med dom, utan mer gå ut och gå med dom, mata och allt sånt. Måste dock poängtera att det var i tonåren, och till mitt försvar så hade vi ganska många labradorer just då.

Men hur det än är, så har jag älskat alla våra hundar.

Jag skulle säga att jag är väldigt lyckligt lottad som har fått växa upp med en massa hundar omkring mig. Till och med min pappa, som kanske inte var överlycklig alla gånger över massa hundar uttryckte en gång att jag och lillebror har haft tur.

Jag är nog ganska bortskämd trots allt.

När jag flyttade till Irland så visste jag att jag skulle sakna hundarna, och framför allt Kola (den andra från höger på bilden nedan). Kola är en skam för hela släkten med sin tunga som hänger ut. =) Men det är min älskling över allt annat. Hon är min "cessa".

När jag var hemma sist så hade jag med mig grejer hem till henne, bla. fick hon en stor rosa flamingo med långa långa ben. Den var Greta (vår labbe tik), väldigt snabb att sno. Då sprang Kola och försökte få tillbaka den, som om hon visste att den var hennes.

En annan som jag inte riktigt kan sakna, är den här lilla filuren. Henne har jag inte träffat änni eftersom hon precis flyttat hem till oss. Men det ska bli så himla roligt att träffa lilla Lakrits, har hört att det är en riktig busunge.

Föresten har hon en egen blogg. lakritsmopsen.blogspot.com

Jag vill åka hem!

Jag vet att jag har skrivit det både här och på facebook. Men jag vill verkligen hem nu.. Mitt glamorösa Irlandsliv är inte så glamoröst att jag vill stanna här hela sommaren. Jag vill hem och gömma mig under mitt täcke så att folk inte vet var jag är. På så sätt kanske jag kan få stanna i sverige lite längre =)

Ibland önskar jag att ingen läste min blogg

Jag vet att det kanske är en konstig sak att skriva. Att man önskar att ingen läste ens blogg.. Varför skriver man då på internet och inte i en dagbok, där ingen ska läsa det. Bra fråga kan jag tycka. Självklar't vill jag att folk ska läsa mina inlägg.
Men ibland kan man känna för att skriva nåt som man vill att vissa inte läste. Sånt som man vet att ens nära och kära skulle förstå, men som man inte vill chocka till exempel sina jobbarkompisar med..

Så det är en lite knasig situation ibland. Eller inte ibland, just nu snarare.

Pug Falls in Toilet

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men om man bortser från att hussen skrattar hysteriskt. Och att hon ser rädd ut, så är det ganska skojigt

I'm feeling sick

Jag var så himla trött när jag kom hem från jobbet idag. Jag skulle sätta mig vid min dator, för att ordna lite grejer, och jag kände hur jag slumrade till när jag skrev. Och det såg riktigt skojigt ut på skärmen, jag hade fått in lite bokstäver lite här och där när jag slumrade till.
Så jag tänkte att det var lika bra att gå och lägga sig och vila en stund.
Vaknade upp 1½h senare och mådde pyton. Nu har jag rejäl huvudvärk, mår illa och är kallsvettig. Men det blir nog bra bara jag sovit igen.

Apropå illamående, häromdagen diskuterades det någonting på jobbet, kommer inte riktigt ihåg vad. Men det ledde iaf till att jag sa att jag är väldigt kräsmagad. Att jag har svårt att äta om det är tex en fågel på tv eller något. Och en av mina arbetskamrater svarade: "Så du är en sån snobb, som bara kan äta om det ligger exklusiva saker på tallriken". haha. Det var inte riktigt det jag menade. Jag är kräsmagad, inte kräsen.. Äter det mesta, det finns ingen äcklig mat, bara mindre god

Klart ni såg vad det var jag inhandlat!?!?!?!?

Jag har ju köpt ett par HUNTER stövlar!!

Kanske inte så speciellt för er som läser, men för mig är det gigantiskt! Jag har velat ha dom här stövlarna jätte jätte länge. Men anlednngarna till att det inte blivit så är många. För det första, hemma i sverige,  där kostar stövlarna långt över 1000kr. Det är kvalite, så det är inte så konstigt att dom kostar. Men det är inte så att gummistövlar för det priset är det första man tänker på. Iaf inte om man har så knubiga vader som jag har. Det var ju som sagt en annan anledning. Jag har så tjocka vader, att stövlarna varken suttit snyggt eller skönt.

Min desperation över stövlarna fick mig att för några månader sen, faktiskt kontakta HUNTER, och fråga om de stövlar de har på sin hemsida, "Original Adjustable", fanns i svart och på Irland. För jag tänkte att om jag bara kunde justera bredden på stöveln så skulle det vara lugnt.

Men jag fick bakslag redan dagen efter. Dom hade inte justerbara överhuvudtaget. Troligen skulle det komma in nästa vinter...

Så snacka om att jag blev lycklig, när jag i fredags var inne på TK Maxx (det är som en märkes outlet), och jag får syn på ett par "Adjustable". Jag ryckte åt mig dom fortare än kvickt, och struntade fullkomligt i att dom var gröna eller att dom faktiskt inte är i min storlek.. =)

Nu ska ni inte döma mig för det. Och jag vet framför allt en dam i stockholm, som inte kan säga något, hon köper också märkes saker om hon hittar ett fynd, även om sakerna inte är i rätt storlek..

Så jag har nu gjort det omöjliga, jag har köpt en storlek för stora Hunter boots, i modell "Adjustable" på Irland. Dessutom kostade dom inte knappt en tredjedel av vad dom kostar i sverige!!

Jag är själaglad. 

Att dom är lite stora gör absolut ingenting, det är bara att sätta på sig en av alla raggsockor som min kära mormor köpt. haha. Bra va mormor? 

Jag vet att dom ser lite skojiga ut såhär framifrån, men de är inte spända, så det är därför det ser knasigt ut

Vad har jag nu hittat på?

Jag hade en unserbar helg med min älskade kompis, Sabina! Vi gjorde alla möljiga roliga och knasiga grejer. Bland annat införskaffades följande:

Glöm det jag skrev innan..

Planet är försenat. Och jag förbannar lite att jag pkte ut.. haha. nej, klart jag skulle möta henne. Bara det inte tar hela natten är jag glad.
Jag sitter precid vid dörrarna där resenärerna kommer ut. Det är underbart att se alla par som återförenas. Såg en tjej som började hoppa upp och ner när hennes pojkvän kom ut.
Jag vet inte om jag kommer orka hoppa upp och ner när Sabina kommer ut dock.. haha. Men det ska bli roliga att se henne.

Nedräkning =)

Jag håller på för fullt och plockar i ordning på mitt rum och inne på min toa, allt måste vara perfekt när Sabina kommer.. haha, okej, kanske inte perfekt. Men det är trevligt om det är rent iaf.
Ska strax in i duschen och sen skynda till flygplatsen. Ska bli superskoj och sitta där i 2h i väntan på henne.. =)
Hon erbjöd sig att ta en taxi, så jag skulle slippa åka ut. Men va sjutton, det är väl klart man åker och möter upp sina gäster.

På torsdag kommer Sabina =)

Jag vill bli superbloggerskan

Jag vet att jag skrivit det förut, men jag önskar att jag var bättre på att uppdatera här. Att jag skulle kunna spotta ur mig inlägg som ingen annan. Men jag har inte så mycket att berätta om mitt liv. Fast det har väl iof inte de stora bloggerskorna heller. Dom kör ju en hel del på bilder. Och visst, jag skulle kunna köra "Dagens outfit", men vem vill se en valross försöka posera framför en spegel? haha. Jag är inte bitter, bara realistisk.

Har sett att jag har besökare från USA, roligt att nån utanför sverige läser det jag skriver. Du som läser i US, är du svensk? Or are you american?

Haha, dum fråga föresten. Hade du varit amerikan så hade du ju inte förstått var jag skriver. =)

Nån saknar mina uppdateringar =)

Hallå världen!
Såg att jag hade fått en kommentar om att man saknade uppdateringar på bloggen. Så nu jäklar får jag skärpa till mig.

Det har inte hänt så mycket den senaste tiden. Eller klart det har gjort, men inget som är så super intressant för er läsare kanske. Men jag kan lika gärna köra på, så har jag ju skrivit nåt iaf.

Johanna, min kära arbetskamrat och tillika kaninräddare (berättar med om kaninräddningen lite senare i inlägget), har slutat på jobbet. Jag förstår henne till 250%. Med familj och hus, så är inte den lönen vi får ut mycket att hänga i granen. Och hon fick ett annat, mer välbetalt arbete. Men hur mycket jag än förstår hennes situation, så var det väldigt konstigt att komma till jobbet i fredags. Och hon inte var där. Vi kommer att träffas snart hoppas jag. Mig blir hon inte av med så lätt.

I lördags var det "Leixlip Festival", en gatufest skulle man kunna säga att det var. I Leixlip då såklart, därav namnet =)
Det var karuseller, lotterier och sånt som det brukar vara på gatufester. Väldigt mycket karuseller måste jag säga! Men folk verkade uppskatta det, inklusive mina "pojkar". Dom åkte nån jättegrej som gungade och snurrade för fullt. Mådde illa bara av att titta på den. =) Men det var underbart att se två killar på 21 och 26år ställa sig i kön bland alla barn/ungdomar, och sen se så otroligt lyckliga ut när dom kom ner (även om de såg lite lätt lidande ut medans grejen va igång). Men det är nog som man säger, pojkar växer aldrig upp.
Jag åkte ingenting, jag gick mest runt och led av värmen. Kom in nån värmevåg över Irland i lördags. Men jag hade värmeslag med stil, i min nya "maxi klänning". Jag var supertjusig kan jag meddela. =)

det var väl allt jag kunde bjuda på för tillfället.
Eller föresten, skulle ju berätta om kaninräddningen.
För några veckor sen så skulle vi (läs Johanna), gå ut och röka innan vi skulle gå på lunch. Och när vi kom ut så var det en kanin unge som hoppade runt i cirklar. Det är lite svårt att förklara, men den liksom hoppade runt sin egen axel, alltså som om frambenen var på samma ställe men att bakdelen var det som cirkulerade. Och den vred huvudet så konstigt. I vanliga fall så är ju kaninerna på jobbet skygga, men den här stackaren kom nästan emot oss. Vi tog så himla illa vid oss, sen kom en jobbarkompis, Ludde,  ut strax efter oss, och satte sig på marken med kaninen i knät. Vi kände att det var ju nåt allvarligt fel på den och att vi borde göra nåt. Den kunde ju inte lida. Så Johanna satte igång och ringde Veterinären i Leixlip, som i sin tur gav ut numret till dom som tar hand om vilda djur, kommer inte på namnet just nu. Men dom hade inte möjlighet att komma ut och hämta den. Johanna hann precis lägga på luren när veterinären ringde tillbaka och sa att om inte "djurräddarna" kunde ta den, så skulle vi komma in med den till honom. Sagt och gjort, vi tog den lilla kaninen till veterinären. Och vilken veterinär, han blev så känslomässig och gullade på den lilla kaninen, trodde nästan att han skulle börja gråta.
Nu kanske ni tycker det är konstigt att vi la ner så mycket krut på en vild kaninunge. Men vi är faktiskt fina djurmänniskor. =)
Hela vår desk var involverade i kaninens öde och alla undrade hur det hade gått. Men den klarade sig inte, somnade in på kvällen sen.

Så här vill jag att himlen ska se ut imorgon när jag vaknar

Mattias kommer inte bli glad

Jag är ju ingen mästerfotograf. Men jag har fipplat med min kamera och ändrat lite inställningar. Och jag fick till ett sånt otrligt coolt kort i helgen. Så säg vad ni tycker kära läsare. Är inte kortet snyggt? Själva motivet är inte det viktigaste (haha, sorry Mattias). utan själva ljuset och så.

Föresten, när jag ändå håller på. Jag gillar den här bilden också. Den visar lite personligheterna på Andreas och Richard.

Mina studier är tydligen ett känsligare ämne än jag trodde.

Det slog mig precis vilket känsligt ämne mina högskole studier är. Min bästa kompis sa en grej som var menat som ett skämt, men det slog mig rakt i bröstet.
Och nu sitter jag här med tårarna rinnande ner för kinderna. Jag kunde inte fortsätta plugga som det var just då. Jag fick ångest bara av att kliva av på Tekniska högskolans hållplats. Men jag är rädd at det var det dummaste jag någonsin gjort. Vet inte om det var mina föräldrars prat om att börja direkt efter gymnasiet som gjorde att jag hoppade på direkt, med viss avsvalnad studiemotivation som ledde till att det blev som det blev, som är värst. Eller den dagen jag beslutade att jag var tvungen att ta mig därifrån fortare än fortast.

Men det jag vet är att jag antagligen sumpat allting. Jag kommer inte bli någonting. Framtiden ser inte så överdrivet ljus ut när det gäller min utbildning.

Men men, det är nog dags för mig att gå och lägga mig. Så här blir det när jag inte sovit ordentligt. Jag blir överkänslig. Och va fan, jag är ju intelligent ju. Jag har ju till och med en utbildnings plats i Australien. Livet är inte över. Jag kanske till och med kommer tillbaka till KTH med världens största motivation.

Pug tattoos

Tänk om....

...jag hade varit hemma i idag?
...hemma hade varit i USA?
...jag hade haft lite lite mer pengar på banken?.

Då hade du fått en sån här tårta av mig mamma!

Grattis på födelsedagen världens bästa mamma!!

Fy sjutton vilken tekniknörd jag blivit

Just sitter jag på bussen hem från Dublin, Ingenting konstigt med det, om det inte hade varit för att jag satt med min laptop i högsta hugg. Det skumpar och far. Men jag ska ändå upp med den och sitta och surfa den relativt korta sträckan mellan DUB och Maynoth. Dessutom så har jag Ipoden på och Whitney Houston skrålar att hon alltid ska älska mig, som om hon inte gjort annat.. haha.
Igår och idag har jag varit inne i city center för att hänga lite på Andreas café.. Det var iaf tänkt så. Men idag har jag sprungit skytteltrafik och handlat och ägnat hela kvällen med att hjäpa honom inför imorgon. Imorgon är det grand opening. Det är imorgon som alla ändringar ska vara gjorda och då måste allt vara perfekt. Hoppas det går bra. Nu är jag snart framme, så måste packa ner lilla datorn i väskan igen.

Jag är inte kär! Snälla tro inte det!

Jag har hört från några håll att folk tror att jag är kär, bara genom att läsa på bloggen. Men nej, det kunde inte vara mer fel.. Den som folk verkar tro att jag är kär i, har inte ens mig i sin urvalsgrupp så att säga. =)
Och vi skulle aldrig någonsin kunna ha ett förhållande. Han har varit min klippa, men vi retar verkligen gallfeber på varandra till som tätt, även om vi blir vänner lika fort igen.

Han flyttade iaf ut i lördags. Och ja, jag var jätteledsen. Det sköttes halvbra och bestämdes på bara en dag. jag visste att han skulle behöva bo nära sitt nya jobb. Men lite förvarning hade inte skadat. Och sen vad trashigt det var i lägenheten när vi kom dit. Han har nog lyckats piffa till det vid det här laget, men jag var ändå chockad att han valde den lägenheten. Undrade vad han tänkte. Eller det var det som var grejen, jag tror inte att han tänkte. För sen när han svepte hem mitt i natten i fredags för att slänga ihop sina grejer så gick det nog upp för honom. Och helt plötsligt insåg han att han skulle flytta och att han kände att han svek oss.

Nu några dagar senare inser jag att jag är sjukt irriterad på honom. Han stack faktiskt. Han har sagt att han ska ringa mig under dom här dagarna, men inte gjort det. Och när jag har ringt honom så ursäktar han sig och säger att det varit så mycket och han har varit så upptagen osv. Men varje gång jag pratar med honom så är hans kompis närvarande och jag hör honom i bakgrunden. Jag kan förstå att det är massor att göra på nya jobbet. Men säger man att man ska höra av sig, så hör man av sig. Så är det bara. Och det har vi diskuterat förut, dock utan framsteg tydligen. Egocentrerad är ordet jag har i huvudet. Man stöttar andra, men man får inte någonting tillbaka.
Jag vet att jag inte borde vara sur. Det finns ju ingen anledning, men jag måste erkänna att jag börjar känna igen den här känslan som jag har. Jag vet en person som kommer förstå det här direkt, och jag vill inte oroa henne. Men känslan som jag har just nu påminner om den jag hade mina sista månader i sthlm och på KTH. Och det gör mig rädd.

Ancema´s Cinnamon Muffin blev champion i söndags!

Canelen blev i söndags Svensk utställningschampion!

Grattis mamma, för att du har fött upp en sån fin hund och grattis till Tyra som har fått en sån fin dotter. =)

Jag vet att Canelen är fin, hon blev ju trea på världsutställningen när den var i Sverige. Men det är ändå lite konstig för mig att se att hon blivit champion, att hon tillhör eliten, cream de la cream..

För mig är hon ju "tjock-nelen", som så fort hon ska gå ut, slänger sig på rygg med benen upp i luften, i hopp om att slippa gå ut.

Men oavsett. Jag är jätteglad för mammas skull och vem vet. Canel kanske drar ut på nån vinnar-turné nu och blir champion lite här och där. Vad sägs om Irländsk champion?