Hjälp mig att vinna, rösta på mina skor här!

Korta bröd och klassiska spärrar

Min mamma är en av dom snällaste människorna jag vet. Och ja, för dom som undrar, hon visar ömhet.. haha
Men det finns vissa saker man inte ska göra, eller rättare sagt glömma. Sen vi bodde i England, som var sådär 22(!!) år sen, så har alla vi känner fått en inköpslista med sig nä dom har åkt till de brittiska öarna.

1. Bella tidning
2. Lemoncurd     
3. Shortbreads
4. Strepsils
5. Bechanspowder
6. osv
7. osv
8. osv

Och gud nåde den som inte kommit hem med det.
Jag har dock inte fått en sådan lista, inte för att jag inte behöver handla det. Utan för att hon vet att det sitter inprentat i huvudet. "Céline, kom inte hem utan dessa grejer".. haha
Iof fick jag en liten beställing på "korta bröd",  tog ett tag innan jag förstod vad hon menade. Mamma skrattade och sa att det var ju solklart, hon är ju svensk, alltså gör hon ju beställningen på svenska. Så får hennes dotter översätta det helt enkelt.

Så mamma lilla, korta bröd kommer du få. Men även klassiska spärrar.. hahaha

Jag vet att det mest är negativa inlägg från mig

Här kommer ytterligare ett negativt inlägg.
Men läs det med en nypa salt, och med lite humor. För det är inte så illa, och jag är inte deprimerad.

Har precis börjat läsa en kompis blogg igen.
Och allt är så gulligt och hon skriver om hur hon längtar tillbaka till stockholm, till sin pojkvän, till deras gemensamma lägenhet och lite andra saker också

Fy sjutton säger jag, jag är inte alls avis.. =)

Hej mitt namn är Céline och jag är 87 år gammal

Jag känner mig iaf som om jag vore 87 år. Jag har så ont i ländryggen att jag vill gråta. Jag vet inte vad det beror på. Jag har ju inte gjort någonting för att det skulle bli såhär. Vet inte om det heter ländryggen föresten, jag har ont i svanken. men det kanske är samma sak.
Det är jättejobbigt, jag kan inte sova för att det gör ont. Och jobbet är en plåga på dom här jäkla kontorstolarna. Det vore en sak om folk kunde låta bli min stol, så att inställningarna på den fanns kvar. Men så är ju inte fallet.

Jag vill hem till sverige nu så jag kan få läkarvård, bra läkarvård...

Nån gillar inte mig

Det är nån som kryssar i att mina inlägg är hemska.
Vad är det som är hemskt?

Rudolf och Greta!!

Igår skrev jag ju ett inlägg om hundarna. Och la upp bilder på några av mopsarna. Nu när jag kom till jobbet och gick in och kollade på bloggen så kändes det att jag hade glömt något. Att det fattades någonting.
LABRADORERNA såklart!

Greta och Rudolf ingick självklart i hundinlägget, men dom fick inte vara med på någon bild. Men jag saknar ju dom precis lika mycket som dom små ettriga sakerna. =)
Och om man tänker efter så har dom faktiskt kommit lite i skymundan sen mopsarna traskade in i vårt hus.
Jag saknar Rudolf, "nalle", "lillebror" eller som dom kallade honom på filminspelningen, "hunden". Kärt barn har många namn. =)
Han är världens underbaraste hund, finns ingenting elakt i den hunden. Och det var helt underbart när jag kom hem i april. han blev så glad att han började "prata", inte morra utan med göra ljud,  så som hundar gör när dom är glada.
Och han pratade och pratade och pratade. Höll säkert på i 10 min. Jag och mamma skrattade så vi höll på att storkna. Stackars Rudolf, han börjar nog bli lite senil

Och så har vi ju Rudolf lillasyster Greta, som gör allt för att få uppmärksamhet. På gott och ont måste jag säga. Folk uppskattar inte när en 40kg labrador kommer rusande och ska sitta i knät om man satt sig på golvet för att gulla med mopsarna.

Vad som väntar där hemma

Om man inte har djur, så är det nog svårt att förstå sig på människor som tjatar och gnatar om sina djur.

Men jag har haft turen att ha en hundgalen (ja, det är du.. ) mamma, som har sett till att vi alltid har haft hundar hemma. Ibland kanske lite för många hundar, om man frågar mer förståndiga (läs hundfria) människor.

Jag ska erkänna att jag har varit otroligt trött på hundarna, inte att jag velat bli av med dom, utan mer gå ut och gå med dom, mata och allt sånt. Måste dock poängtera att det var i tonåren, och till mitt försvar så hade vi ganska många labradorer just då.

Men hur det än är, så har jag älskat alla våra hundar.

Jag skulle säga att jag är väldigt lyckligt lottad som har fått växa upp med en massa hundar omkring mig. Till och med min pappa, som kanske inte var överlycklig alla gånger över massa hundar uttryckte en gång att jag och lillebror har haft tur.

Jag är nog ganska bortskämd trots allt.

När jag flyttade till Irland så visste jag att jag skulle sakna hundarna, och framför allt Kola (den andra från höger på bilden nedan). Kola är en skam för hela släkten med sin tunga som hänger ut. =) Men det är min älskling över allt annat. Hon är min "cessa".

När jag var hemma sist så hade jag med mig grejer hem till henne, bla. fick hon en stor rosa flamingo med långa långa ben. Den var Greta (vår labbe tik), väldigt snabb att sno. Då sprang Kola och försökte få tillbaka den, som om hon visste att den var hennes.

En annan som jag inte riktigt kan sakna, är den här lilla filuren. Henne har jag inte träffat änni eftersom hon precis flyttat hem till oss. Men det ska bli så himla roligt att träffa lilla Lakrits, har hört att det är en riktig busunge.

Föresten har hon en egen blogg. lakritsmopsen.blogspot.com

Jag vill åka hem!

Jag vet att jag har skrivit det både här och på facebook. Men jag vill verkligen hem nu.. Mitt glamorösa Irlandsliv är inte så glamoröst att jag vill stanna här hela sommaren. Jag vill hem och gömma mig under mitt täcke så att folk inte vet var jag är. På så sätt kanske jag kan få stanna i sverige lite längre =)

Ibland önskar jag att ingen läste min blogg

Jag vet att det kanske är en konstig sak att skriva. Att man önskar att ingen läste ens blogg.. Varför skriver man då på internet och inte i en dagbok, där ingen ska läsa det. Bra fråga kan jag tycka. Självklar't vill jag att folk ska läsa mina inlägg.
Men ibland kan man känna för att skriva nåt som man vill att vissa inte läste. Sånt som man vet att ens nära och kära skulle förstå, men som man inte vill chocka till exempel sina jobbarkompisar med..

Så det är en lite knasig situation ibland. Eller inte ibland, just nu snarare.

Pug Falls in Toilet

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men om man bortser från att hussen skrattar hysteriskt. Och att hon ser rädd ut, så är det ganska skojigt

I'm feeling sick

Jag var så himla trött när jag kom hem från jobbet idag. Jag skulle sätta mig vid min dator, för att ordna lite grejer, och jag kände hur jag slumrade till när jag skrev. Och det såg riktigt skojigt ut på skärmen, jag hade fått in lite bokstäver lite här och där när jag slumrade till.
Så jag tänkte att det var lika bra att gå och lägga sig och vila en stund.
Vaknade upp 1½h senare och mådde pyton. Nu har jag rejäl huvudvärk, mår illa och är kallsvettig. Men det blir nog bra bara jag sovit igen.

Apropå illamående, häromdagen diskuterades det någonting på jobbet, kommer inte riktigt ihåg vad. Men det ledde iaf till att jag sa att jag är väldigt kräsmagad. Att jag har svårt att äta om det är tex en fågel på tv eller något. Och en av mina arbetskamrater svarade: "Så du är en sån snobb, som bara kan äta om det ligger exklusiva saker på tallriken". haha. Det var inte riktigt det jag menade. Jag är kräsmagad, inte kräsen.. Äter det mesta, det finns ingen äcklig mat, bara mindre god

Klart ni såg vad det var jag inhandlat!?!?!?!?

Jag har ju köpt ett par HUNTER stövlar!!

Kanske inte så speciellt för er som läser, men för mig är det gigantiskt! Jag har velat ha dom här stövlarna jätte jätte länge. Men anlednngarna till att det inte blivit så är många. För det första, hemma i sverige,  där kostar stövlarna långt över 1000kr. Det är kvalite, så det är inte så konstigt att dom kostar. Men det är inte så att gummistövlar för det priset är det första man tänker på. Iaf inte om man har så knubiga vader som jag har. Det var ju som sagt en annan anledning. Jag har så tjocka vader, att stövlarna varken suttit snyggt eller skönt.

Min desperation över stövlarna fick mig att för några månader sen, faktiskt kontakta HUNTER, och fråga om de stövlar de har på sin hemsida, "Original Adjustable", fanns i svart och på Irland. För jag tänkte att om jag bara kunde justera bredden på stöveln så skulle det vara lugnt.

Men jag fick bakslag redan dagen efter. Dom hade inte justerbara överhuvudtaget. Troligen skulle det komma in nästa vinter...

Så snacka om att jag blev lycklig, när jag i fredags var inne på TK Maxx (det är som en märkes outlet), och jag får syn på ett par "Adjustable". Jag ryckte åt mig dom fortare än kvickt, och struntade fullkomligt i att dom var gröna eller att dom faktiskt inte är i min storlek.. =)

Nu ska ni inte döma mig för det. Och jag vet framför allt en dam i stockholm, som inte kan säga något, hon köper också märkes saker om hon hittar ett fynd, även om sakerna inte är i rätt storlek..

Så jag har nu gjort det omöjliga, jag har köpt en storlek för stora Hunter boots, i modell "Adjustable" på Irland. Dessutom kostade dom inte knappt en tredjedel av vad dom kostar i sverige!!

Jag är själaglad. 

Att dom är lite stora gör absolut ingenting, det är bara att sätta på sig en av alla raggsockor som min kära mormor köpt. haha. Bra va mormor? 

Jag vet att dom ser lite skojiga ut såhär framifrån, men de är inte spända, så det är därför det ser knasigt ut