Hold your horses!!

Jag har märkt att det blivit väldigt upprört och folk som har tagit illa vid sig, angående det som jag skrev i lördags.
Jag uppskattar era omtankar, och jag mådde verkligen pyton. Men det känns om omtanken övergår till ilska. Låt den inte göra det, gott folk.

Jag älskar min pappa, och det var inte han som uttryckte någonting av det. Det som sas och som jag kände, det var han inte medveten om. Jag sa till honom att en av gästerna hade varit förvånad över att jag var där. Och han skrattade (inte åt mig, utan åt den dumma kommentaren), och sa att det inte var någonting att bry sig om, att det bara var korkat sagt. Vilket det faktiskt var.

Så tack för att ni bryr er, det betyder mer än ni tror.