Varför skriver jag att jag ska skriva oftare, att jag har sån ångest(har kanske inte riktigt skrivit ångest), att jag ska bättra mig? När jag likförbaskat inte gör det.
Men men, ni tappra själar som fortfarande läser den här bloggen, det ska bli förbättring, jag lovar inget, men jag ska försöka!
Det har varit en omtumblande vecka för mig, två av mina klasskompisar från 9:an har hört av sig! Gud va roligt! Det var som sagt år och dagar sedan vi hördes av.
Jag börjar känna mig tillfreds med mig själv igen. Jag har hittat tillbaka till den Celine jag var för några år sedan. Den som inte oroade sig för nåt, den som var positiv. Det känns så himla skönt att vara hemma och äntligen få må bra. Det var ett tag sen.
1 kommentar:
Jag blir så glad när jag på din blogg kan läsa följande rader:
"Jag börjar känna mig tillfreds med mig själv igen. Jag har hittat tillbaka till den Celine jag var för några år sedan. Den som inte oroade sig för nåt, den som var positiv. Det känns så himla skönt att vara hemma och äntligen få må bra. Det var ett tag sen." Jag hoppas att du fortsätter att må bra och det känns ju som om Stora Berget, hundarna, mamma, Bengt och brorsan gör att du mår gott. Det är ju ditt paradis, eller?
Skicka en kommentar