måndag 7 juni 2010

Nån saknar mina uppdateringar =)

Hallå världen!
Såg att jag hade fått en kommentar om att man saknade uppdateringar på bloggen. Så nu jäklar får jag skärpa till mig.

Det har inte hänt så mycket den senaste tiden. Eller klart det har gjort, men inget som är så super intressant för er läsare kanske. Men jag kan lika gärna köra på, så har jag ju skrivit nåt iaf.

Johanna, min kära arbetskamrat och tillika kaninräddare (berättar med om kaninräddningen lite senare i inlägget), har slutat på jobbet. Jag förstår henne till 250%. Med familj och hus, så är inte den lönen vi får ut mycket att hänga i granen. Och hon fick ett annat, mer välbetalt arbete. Men hur mycket jag än förstår hennes situation, så var det väldigt konstigt att komma till jobbet i fredags. Och hon inte var där. Vi kommer att träffas snart hoppas jag. Mig blir hon inte av med så lätt.

I lördags var det "Leixlip Festival", en gatufest skulle man kunna säga att det var. I Leixlip då såklart, därav namnet =)
Det var karuseller, lotterier och sånt som det brukar vara på gatufester. Väldigt mycket karuseller måste jag säga! Men folk verkade uppskatta det, inklusive mina "pojkar". Dom åkte nån jättegrej som gungade och snurrade för fullt. Mådde illa bara av att titta på den. =) Men det var underbart att se två killar på 21 och 26år ställa sig i kön bland alla barn/ungdomar, och sen se så otroligt lyckliga ut när dom kom ner (även om de såg lite lätt lidande ut medans grejen va igång). Men det är nog som man säger, pojkar växer aldrig upp.
Jag åkte ingenting, jag gick mest runt och led av värmen. Kom in nån värmevåg över Irland i lördags. Men jag hade värmeslag med stil, i min nya "maxi klänning". Jag var supertjusig kan jag meddela. =)

det var väl allt jag kunde bjuda på för tillfället.
Eller föresten, skulle ju berätta om kaninräddningen.
För några veckor sen så skulle vi (läs Johanna), gå ut och röka innan vi skulle gå på lunch. Och när vi kom ut så var det en kanin unge som hoppade runt i cirklar. Det är lite svårt att förklara, men den liksom hoppade runt sin egen axel, alltså som om frambenen var på samma ställe men att bakdelen var det som cirkulerade. Och den vred huvudet så konstigt. I vanliga fall så är ju kaninerna på jobbet skygga, men den här stackaren kom nästan emot oss. Vi tog så himla illa vid oss, sen kom en jobbarkompis, Ludde,  ut strax efter oss, och satte sig på marken med kaninen i knät. Vi kände att det var ju nåt allvarligt fel på den och att vi borde göra nåt. Den kunde ju inte lida. Så Johanna satte igång och ringde Veterinären i Leixlip, som i sin tur gav ut numret till dom som tar hand om vilda djur, kommer inte på namnet just nu. Men dom hade inte möjlighet att komma ut och hämta den. Johanna hann precis lägga på luren när veterinären ringde tillbaka och sa att om inte "djurräddarna" kunde ta den, så skulle vi komma in med den till honom. Sagt och gjort, vi tog den lilla kaninen till veterinären. Och vilken veterinär, han blev så känslomässig och gullade på den lilla kaninen, trodde nästan att han skulle börja gråta.
Nu kanske ni tycker det är konstigt att vi la ner så mycket krut på en vild kaninunge. Men vi är faktiskt fina djurmänniskor. =)
Hela vår desk var involverade i kaninens öde och alla undrade hur det hade gått. Men den klarade sig inte, somnade in på kvällen sen.

Inga kommentarer: