Om man inte har djur, så är det nog svårt att förstå sig på människor som tjatar och gnatar om sina djur.
Men jag har haft turen att ha en hundgalen (ja, det är du.. ) mamma, som har sett till att vi alltid har haft hundar hemma. Ibland kanske lite för många hundar, om man frågar mer förståndiga (läs hundfria) människor.
Jag ska erkänna att jag har varit otroligt trött på hundarna, inte att jag velat bli av med dom, utan mer gå ut och gå med dom, mata och allt sånt. Måste dock poängtera att det var i tonåren, och till mitt försvar så hade vi ganska många labradorer just då.
Men hur det än är, så har jag älskat alla våra hundar.
Jag skulle säga att jag är väldigt lyckligt lottad som har fått växa upp med en massa hundar omkring mig. Till och med min pappa, som kanske inte var överlycklig alla gånger över massa hundar uttryckte en gång att jag och lillebror har haft tur.
Jag är nog ganska bortskämd trots allt.
När jag flyttade till Irland så visste jag att jag skulle sakna hundarna, och framför allt Kola (den andra från höger på bilden nedan). Kola är en skam för hela släkten med sin tunga som hänger ut. =) Men det är min älskling över allt annat. Hon är min "cessa".
När jag var hemma sist så hade jag med mig grejer hem till henne, bla. fick hon en stor rosa flamingo med långa långa ben. Den var Greta (vår labbe tik), väldigt snabb att sno. Då sprang Kola och försökte få tillbaka den, som om hon visste att den var hennes.
En annan som jag inte riktigt kan sakna, är den här lilla filuren. Henne har jag inte träffat änni eftersom hon precis flyttat hem till oss. Men det ska bli så himla roligt att träffa lilla Lakrits, har hört att det är en riktig busunge.
Föresten har hon en egen blogg. lakritsmopsen.blogspot.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar