Igår skrev jag ju ett inlägg om hundarna. Och la upp bilder på några av mopsarna. Nu när jag kom till jobbet och gick in och kollade på bloggen så kändes det att jag hade glömt något. Att det fattades någonting.
LABRADORERNA såklart!
Greta och Rudolf ingick självklart i hundinlägget, men dom fick inte vara med på någon bild. Men jag saknar ju dom precis lika mycket som dom små ettriga sakerna. =)
Och om man tänker efter så har dom faktiskt kommit lite i skymundan sen mopsarna traskade in i vårt hus.
Jag saknar Rudolf, "nalle", "lillebror" eller som dom kallade honom på filminspelningen, "hunden". Kärt barn har många namn. =)
Han är världens underbaraste hund, finns ingenting elakt i den hunden. Och det var helt underbart när jag kom hem i april. han blev så glad att han började "prata", inte morra utan med göra ljud, så som hundar gör när dom är glada.
Och han pratade och pratade och pratade. Höll säkert på i 10 min. Jag och mamma skrattade så vi höll på att storkna. Stackars Rudolf, han börjar nog bli lite senil
Och så har vi ju Rudolf lillasyster Greta, som gör allt för att få uppmärksamhet. På gott och ont måste jag säga. Folk uppskattar inte när en 40kg labrador kommer rusande och ska sitta i knät om man satt sig på golvet för att gulla med mopsarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar