Saker jag vill göra..

1. Gå hem från jobbet
2. Sova
3. Att dieten ska funka till den milda grad att jag får på mig den trench coat jag hittat.
4. Tvätta håret
5. Äta mat som nån annan lagat
6. Få högre lön
7. Påskpyssla
8. Åka hem till Sverige
9. Pussa på Kola
10. Träffa Sabina
11. Se när A tatuerat in min signatur på rumpan.. (will never happen)
12. Kunna gå i högklackade skor, utan att se ut som ett stapplande kylskåp
13. Åka upp till belfast igen och bara vara.
14. Få ihop tillräckligt med pengar för att äntligen kunna dra iväg till Australien.
15. Att mitt huvud slutar spelar spratt med mig, så att jag inser att jag inte är så ful och knubbig som jag tror.
16. Att jag faktiskt träffade på en söt irländsk kille, som varken har joggingbrallor, sweatshirt eller ärr i hela ansiktet.

Det var nog det som rör sig i huvudet på mig just nu.

Mina australiendrömmar fortsätter att flöda i mina ådror

Just nu här vi inte så mycket att göra på jobbet. Vilket gör att jag har haft lite tid att surfa runt lite på nätet och läsa bloggar.
Och jag har hittat en helt underbar blogg som heter Kakhuset

Deras inlägg och bilder gör att det krullar sig på armarna. Det är så gullepluttigt och rosa skimrande. Och jag får mer och mer ångest över att jag inte också befinner i Australien. Att jag inte sitter med huvudet i nån tjock kursbok eller lär mig surfa av nån långhårig surfare. Istället sitter jag på ett kontor i en förort till Dublin.

Jag är ledsen, men Kakhuset för mig att känna mig ensam, sjukt ensam. Och lite misslyckad också, men det är egentligen en hemlis =)
Men oavsett hur kasst jag mår av att läsa hur underbart det här paret har det, så är jag helt galen i bloggen. Jag vill läsa allt dom har skrivit. För hur det än är. Livet är inte så pest. Och jag skulle ju egentligen bara kunna ta mig i kragen och göra nåt åt mitt liv. Och det mina kära läsare, där är precis vad jag har tänkt att göra!!!

Det snöar.

Nu har jag ju bott på Irland i snart 3 månader. Jag har ju bott hemifrån förut. Men inte utomlands. Och hittills tycker jag att det gått ruskigt bra. Klart att man saknar familjen och vissa saker som har med Sverige att göra. Men det är inte så att jag känner att jag bara måste hem. Iof så ska jag ju åka hem och hälsa på om en vecka, så det kanske är därför jag kan sitta här och vara cool. =)

Men nu så har det börjar cirkulera tankar i huvudet på mig. Australien Australien AUSTRALIEN!

Jag kom ju in på universitetet i Sunshine Coast, Australien. Jag har alltid velat åka dit. Och kände att nu fick det vara nog, nu jäklar söker jag. Så jag fixade ju alla formulären och skickade in ansökan. Några dagar senare så hade jag fått svar att jag hade kommit in. Känslan kan inte med ord beskrivas. Det var glädje och panik på en och samma gång. Det värsta var när jag skulle berätta för mamma och lillebror att jag för det första hade sökt, och för det andra kommit in. Att först se hur dom blev helt lyriska, till att ansiktsuttrycken ändrades till mer kritiska.

Och ja, jag blev själv kritisk så fort jag hade berättat. Jag blev kallsvettíg och mådde jättedåligt. Så pass dåligt att jag kände att jag var tvungen att gå och lägga mig. =)
Det är så himla långt bort. Där jag är nu är iaf så pass nära att man skulle kunna sätta sig på ett plan och vara hemma inom några timmar. Om jag är i Australien så skulle jag för det första bli utfattig och för det andra skulle det ta flera dygn att komma hem.
Nu kan man ju inte jämföra Irland och Australien. Men jag känner att jag klarar faktiskt att bo utomlands. Jag klarar mig mycket bättre än jag någonsin kunde tänka mig. Men jag mår fortfarande dåligt över det. Å en sidan så vill jag åka så mycket att det smärtar i kroppen. Men å andra sidan så kommer jag ju vara så sjukt långt bort. Men jag vet ju att om jag inte tar chansen nu när jag faktiskt fått den. Så kommer jag ångra mig.

Fy vad jobbigt livet ska vara då. Kan jag inte bara ha obegränsat med pengar så jag kan plugga och leva i Australien, och ändå ha råd att åka hem då och då?!?!

Fredagsfika med viss ångest

Idag har vi fredagsfika.

Och jag är ju på diet, så det var inte en kul upplevelse.
Jag ska ju endast äta
Men efter att ha frågat min egna dietist så fick jag godkännande att äta en liten bit.




Nu har jag världens ångest. Jag har ju hittat en trenchcoat som jag vill ha. Men det är inte fören jag har blivit smalare. Äter jag fredagsfika så lär det ta tid att se någon förbättring

Våffeldagen

Regn tunga skyar

Gissa vad jag gör, och vilka jag jobbar för!

jag älskar vädret på den här ön

Idag har varit den skummaste dagen, vädermässigt, i mitt liv.
Imorse när taxin kom och hämtade mig, så spöregnade det. Så det blev till att rusa ut och fort in i taxin.
Sen har det växlat väder säkert 20-30 ggr. Regn, strålande sol, mulet, regn, sol, mulet, sol, skyfall osv osv. Det gör ju att man vet inte om man vågar gå utanför dörren, fast det just nu är strålande sol, för om 5sek så kommer det garanterat vara monsunregn..

Men är jag förvånad? Nej, jag är på den regnigaste ön i denna värld

Idag har Johanna plågats

Tror nog att min arbetskamrat fick hjärtsnurp när hon kom till jobbet imorse. Vid hennes desk svävade en stor rosa heliumballong. Och på skrivbordet så låg en stor badge, alltså pin. Som hon tvingades ha på sig. Fyller man 30 (på söndag dock), så får man stå ut med lite skämt.

Men jag tror nog att hon blev lite gladare när hon fick kort och paket från oss på Posten + malmö deskarna. Det var ett väldigt fint kort måste jag säga, med hälsningar från säkert 25-30 pers. Fint, men klottrigt =)

St. Patricks day!!

Idag är det den viktigaste dagen i en irländares liv. Det är St. Patricks day. Då irländare över hela världen klär sig i grönt, dricker grön öl och firar dagen lång.
Tyvärr har ju inte riktigt svenska posten uppmärksammat denna otroligt viktiga dag, så vi på posten supporten jobbar ju =)
Vet inte vad det är med folk idag. Undrar om det är bitterhet för att man inte är ledig som gör att alla på kontoret är så himla vresiga. Jag är iof också lite vresig, för att chefen flyttade min arbetstid en timme framåt. Vilket gör att jag jobbar 7-16 idag ist för 6-15. Idag är ju en sån dag när man skulle velat komma hem tidigare för att hinna se alla festligheter.

Jag har varit inne på bloggen flera ggr idag och varit i startgroparna att skriva. Men varje gång jag ska skriva ett nytt inlägg så försvinner inspirationen och jag glömmer bort vad det var jag skulle skriva.

Är så sjukt seg. Det är lite jobbigt att börja kl 6, även om det står en taxi utanför huset vid 5.20. Så man slipper tänka på hur man ska ta sig till jobban. Och när jag som är en av de största sjusovarna, är den som ska se till att den andra kålsuparn kommer upp, då går det långt. Jag blir så matt av att skrika och skälla för att personen i fråga ska gå upp ur sängen så att taxin slipper vänta mer än nödvändigt.

Jag var ju i Belfast i helgen föresten. det var så himla trevligt. Och staden överträffade mina förväntningar med hästlängder. Jag kommer återkomma med bilder och mer info om min belfast vistelse vid ett senare tillfälle

Saknar mina stockholmsbekanta!

Jag har ju skrivit ett X antal ggr om att hemlängtan börjar krypa sig på när man vet att man är på hemväg. Och nu har jag fått en ny saknad.
Jag saknar alla mina fina kompisar på KTH och CL/CLM. Vill inte nämna nån med risk att jag glömmer nån. Men ni som mot förmodan läser detta, vet vilka ni är!
Jag känner att många av dom jag lärt känna där människor som jag skulle kunna ha som vänner resten av livet. Lite goofy kanske, jag har ju inte umgåtts så mycket med dom. Men ni är underbara! Önskar jag kunde svänga förbi och krama på alla när jag är hemma i sverige i april!
Här är några av dom underbara människorna, men absolut inte alla!

Varför är jag så känslig?

Har precis varit på lunch. Insåg att jag faktiskt inte var så ensam trots allt. För där långt borta, i andra änden av det här våningsplanet sitter ju Mattias! Och eftersom han varje dag får äta ensam, så ska jag inte klaga. Utan istället bara vara en charmant lunch-kompis. =) Hoppas jag lyckades med denna bedrift bara. =)

Medans Mattias var och antingen köpte choklad eller hämtade kaffe så lade jag märke till en man som satt några bord bort. Det syntes på honom att han hade någon form av hjärnskada. Det syntes i rörelsemönstret och ena sidan hängde lite. Jag är inte fördomsfull, så jag hoppas att ingen missförstår mig.
Men iaf, han satt där med några arbetskamrater. Och det kändes som om arbetskamraterna nonchade honom totalt. Han satt där och käkade chips(ja chips, som OLW eller estrella, inte pommes) och tittade ut i tomma intet.
Han kände sig säkert inte ens hälften så ensam som jag kände att han var. Men han satt där och kämpade med att få in chipset i munnen och var inte med i de andras diskussioner.
Såna här grejer gör mig så illa till mods. Jag har varit sån här sen jag var liten. Att jag tar illa upp eller blir illa till mods för andra människors skull. Trodde dock att den här egenskapen hos mig hade försvunnit. För jag har blivit så mycket hårdare i psyket sen olyckan. Så den här känslan känns på nåt sätt positiv. Att jag kanske inte är så hård och mörk som jag trodde.

Lonely

Tänk vad mycket arbetskamraterna kan göra för att en arbetsplats ska vara rolig.
Idag är både Andreas och Johanna lediga. Och nog för att jag har varit sjuk och lämnat dem i sticket förut, så är jag lite självisk. Hur kunde dom ta ledigt båda två? Jag då? haha. Jag är nog mest avis för deras långhelger. Och att det är sjukt tråkigt på jobbet här utan dem. Det finns ingen att skriva skvaller över Mocen (Messenger Office communicator) till. Och ingen som frågar om jag vill följa med ut i solen/kylan medans de röker. Jag kommer inte ha nån att käka lunch med..
Så, nu har jag spytt lite galla. Nu är det bra igen.

Det här börjar bli en sjukdomsblogg!

Ja, jag är sjuk, några frågor på det?
Eller sjuk och sjuk. Eftr att ha spenderat två månader här på Irland i nästan konstant förkylning, så har jag lärt känna min kropp. Jag vet när det är bäst att vara hemma och när man kan ta sig till jobbet. Som idag tex, jag är på jobbet, med bara lite huvudvärk, lite hosta och snorig. En barnlek alltså =) Haha, jag kommer ge min mamma grått hår.

Tänk vad lite det krävs för att jag ska få hemlängtan

Jag såg precis artikeln i aftonbladet om "Liljas luftslott". Och jag behövde bara se bilden för att jag skulle veta vad det var för hus. Det är det hus som man åkt förbi i princip varje dag i flera års tid.Huset som står 7,5meter upp i luften. (Jag trodde det var högre än så). Om det är rätt hus (hur många kan det finnas i Vara kommun), så ligger det bara några kilometer hemifrån mig. När man åker förbi ser det ut som om pelarna som huset står på är tunna och svajiga. Men uppenbarligen har den överlevt flera stormar och är tydligen en sån sensation att aftonbladet ansåg att de ville skriva om det.

Skulle Martin kunna jobba på Irland?

Min kära lillebror kommer bli ruskigt irriterad över att jag skriver ett inlägg om honom. Tur att jag är på Irland och han är i Sverige. =)
Här kommer iaf inlägget som kommer göra det surt vid middagsbordet framöver.

Det är ganska låg medelålder på min desk. Av 20st så är vi väl 5-6 st som är födda tidigare än 87. Jag är inte den som är den, för jag är ju inte så mycket äldre än de andra. Men det är ändå ganska skojigt att det är så många yngre. Det enda som får mig att känna mig ökengammal är att 3-4st är födda 90!?!
Det betyder ju att dom är lika gamla som Martin, lillebror. Och det får mig att fundera på om Martin skulle kunnat vara här. Jag är ju storasyster och för mig kommer han ju alltid vara min stöddiga lite omogna lillebror. Men ändå, de som är här tycker jag känns så vuxna.
Jag skulle älska att ha Martin här, men jag skulle vara som en hök och bevaka varje steg han tog. Han skulle aldrig få bo själv i Dublin, då skulle man ju inte veta vad som skulle kunna hända. Nej fy sjutton. Martin Luther King, stanna i Sverige snälla du! Storasysters hjärta skulle inte klara att ha lillebror här. =)

HELG

Nu är det äntligen helg! Inte för att veckan har varit väldigt jobbig och lång. Den har fullkomligt flugit fram, men det är ändå skönt att helgen är här!

har egentligen inget vettigt att skriva, skulle bara in och visa att jag är vid liv. Och för att säga att här är det supervarmt och soligt. Det nu sverige!

Föresten, det är nån som tycker att mina inlägg är tråkiga, eller iaf vissa. För ibland när jag kommer in och kollar, så är "tråkig-rutan" ibockad. Så nu får jag väl skärpa mig och skriva roligare grejer..

Mitt lila älskade rum!

Nu när flyg är bokade och jag är på ingång till sverige, så har saknaden kommit. Jag saknar liksom massa olika saker. Familj och hundar har ju varit saknade hela tiden, så det är ju inget nytt. Men nu har jag börjat sakna mitt rum. Mitt lila rum!
Jag var 14(14år och 10mån), när vi flyttade till Berget. Och jag fick bestämma själv hur jag ville att det skulle se ut. Och nu såhär 9år senare, så är jag nästan impad av mig själv att jag kunde vara så estetisk. Allt är lila, bokstavligen talat. Men inte på ett påträngande och äckligt sätt, utan mer mys-lila. Och allt gjorde jag från grunden. Jag målade väggar, jag monterade ner garderobsdörrar och målade dom, jag målade lampan, gjorde en sänggavel och bestämde att bården inte skulle sitta längs väggen i hela rummet. Den skulle vara som en ram på väggen vid min huvudända, fast att den går från golvet, upp mot taket, sen längs med väggen och sen ner mot golvet på andra sidan av huvudändan. Lite svårt att förklara. Målaren som skulle sätta upp bården trodde vi var knäppa när vi sa hur det skulle se ut. Men jag fick som jag ville. Och snyggt blev det. Sen blev det lite modernt med att ha borden på nåt liknande sätt. Så jag var lite före min tid =)
Mitt rum har väl inte alltid (vilket betyder nästan aldrig) varit världens mest organiserade rum. Men det har varit hemma, min borg. Och jag kan lägga mig i sängen och kolla upp i taket och blåsa lite så det rör sig i fjädrarna på mina drömfångare. Eller vrida på huvudet och se ut över de underbara syrenerna som blommar utanför fönstret, och känna att livet är inte så himla illa trots allt.
Eller ligga och kolla på mina 3 tavlor. Två av dom har jag ärvde från min underbara gammelmormor Dagny, betyder jättemycket, även om ramarna kanske inte ser så vackra ut för tillfället. Jag måste fixa dom så fort jag fått tillräckligt med pengar. Och den tredje är ett porträtt på mig som nån gubbe målade när jag var 13. Man ser att det är jag, och jag inser att så mycket har jag inte förändrats. Betyder att jag måste sett gammal ut redan då.. =)

Jag har slutat för dagen!

Har inte jag hög arbetsmoral så säg? Jag slutade kl 15, men sitter ändå kvar en timme. Det har inte alls med att göra att jag får skjuts först då. Och det nästan går fortare att vänta på skjutsen än att ta sig hem med bussar. Och det handlar absolut inte om att jag är så snål att jag inte vill betala bussen =)

Nu är det vår här, på riktigt. Det är strålande solsken och helt grönt. Har Sverige fortfarande snö?

Nu blir mamma arg.. =)

Jag somnade med öppet fönster igår.. Ja, inte så himla intelligent med tanke på att jag precis blivit frisk från alla förkylningar och lunginflammationer. Och nu sitter jag här på jobbet och känner att det liksom kliar/krullar sig i halsen.. Aj aj aj. Ska trycka i mig mina äckliga halstabletter (Dom är obehgliga, hela munnen och halsen domnar bort. Som bafucin fast 50ggr värre). Och sen när jag kommer hem så ska det inmundigas hostmedicin. Så ska nog problemet löst sig till kvällen.

Så var det överspelat

Enligt vissa människor är jag en människa med ett mörkt och deprimerande sinne. Eller vissa och vissa vet jag inte, det finns en och annan som uttryckt den åsikten.
Men till er kan jag säga att det stämmer inte. Alla har sina svackor, det är ingenting jag är ensam om. Jag tänker ganska mycket, det är väl det som kan tolkas som ett mörkt sinne. Men man måste ju få tänka, det kan man ju inte bli förbjuden. =)
Så nej, jag "hotar inte med att ta livet av mig", jag gör det inte nu, jag har inte gjort det och kommer inte att göra det heller. Så släpp det snälla ni.

Och appropå mitt tidigare inlägg. Nu är det överspelat. Nu är jag back on track.

Överanalysera inte allt!

Just nu ligger jag lite lågt. Jag har äntligen blivit fysiskt frisk, tack och lov. Har hostat och äcklat mig allt för länge. =)
Men jag har känt mig lite ensam den senaste tiden. Och inte blir det bättre av att jag har ett datum när jag vet att jag ska åka hem. Då kommer ju hemlängtan och sånt upp till ytan.
Idag är det jobbigt att jobba. Det är så sjukt segt. Och sen fick jag lönespecifikationen idag. Och dom har dragit sjukt mycket pengar för de 5dagar som jag var sjuk. Dessutom jag har en stor klump i bröstet, och känns som man ska börja gråta, vill bara åka hem till sverige där det mesta faktiskt fungerar. Men där finns det inte heller nåt jobb. Så det finns liksom inget val. Jag får stanna på denna ö där man inte får vara sjuk utan att bli av med en fjärde del av lönen.

Original Wellie - Hunter

Jag har inte så mycket att göra på jobbet just nu, vilket märks på det här inlägget. Var inne och läste på Mopsenmelkers blogg, och hans söta matte hade sina Hunter stövlar på sig. Dom har varit lite på "modet" ett tag nu. och jag har velat ha ett par. Men hemma i Sverige ligger stövlarna på ca 1100 kr, och det är dom billigaste modellerna. Med min ekonomi som student, så har inte det riktigt prioriterats. Men nu så har jag kommit in på dessa stövlar igen. Tack för den Therese =). Här på Irland ligger dessa stövlar på ca halva priset mot hemma. Men är jag i behov av ett par stövlar? Svaret är nog ja, med tanke på att jag för tillfället bor i ett av europas mest regniga länder. Men vill jag lägga ut så mycket pengar? Tror nog att svaret är ja på även den här frågan. Det ska vara sån toppen kvalite och så himla toppen bra. Ni kan läsa här om dom.
MEN får jag på mig stövlarna? Här är dock svaret nej.. =) Eller jag vet inte. Jag har inte vågat pröva än, i rädsla att inte få av mig dom.. haha
Så problemet är löst. Kan jag inte få på mig dom, så har jag ju ingen användning av dom, och då behöver jag inte köpa dom..