Jag var 14(14år och 10mån), när vi flyttade till Berget. Och jag fick bestämma själv hur jag ville att det skulle se ut. Och nu såhär 9år senare, så är jag nästan impad av mig själv att jag kunde vara så estetisk. Allt är lila, bokstavligen talat. Men inte på ett påträngande och äckligt sätt, utan mer mys-lila. Och allt gjorde jag från grunden. Jag målade väggar, jag monterade ner garderobsdörrar och målade dom, jag målade lampan, gjorde en sänggavel och bestämde att bården inte skulle sitta längs väggen i hela rummet. Den skulle vara som en ram på väggen vid min huvudända, fast att den går från golvet, upp mot taket, sen längs med väggen och sen ner mot golvet på andra sidan av huvudändan. Lite svårt att förklara. Målaren som skulle sätta upp bården trodde vi var knäppa när vi sa hur det skulle se ut. Men jag fick som jag ville. Och snyggt blev det. Sen blev det lite modernt med att ha borden på nåt liknande sätt. Så jag var lite före min tid =)
Mitt rum har väl inte alltid (vilket betyder nästan aldrig) varit världens mest organiserade rum. Men det har varit hemma, min borg. Och jag kan lägga mig i sängen och kolla upp i taket och blåsa lite så det rör sig i fjädrarna på mina drömfångare. Eller vrida på huvudet och se ut över de underbara syrenerna som blommar utanför fönstret, och känna att livet är inte så himla illa trots allt.
Eller ligga och kolla på mina 3 tavlor. Två av dom har jag ärvde från min underbara gammelmormor Dagny, betyder jättemycket, även om ramarna kanske inte ser så vackra ut för tillfället. Jag måste fixa dom så fort jag fått tillräckligt med pengar. Och den tredje är ett porträtt på mig som nån gubbe målade när jag var 13. Man ser att det är jag, och jag inser att så mycket har jag inte förändrats. Betyder att jag måste sett gammal ut redan då.. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar